victorygirl

Jag och han. Jag minns att det var vi en sommar. Vi träffades och blygdes inför varandra på stranden. Du var gyllenbrun, jag rena motsatsen. Blek. Snöblek. Du frågade efter mitt namn efter du langat över frispy:n. Det ända du frågade efter var mitt namn. Jaquline, svarade jag och du sa att det var fint. Så där finurligt vackert. Jag rodnade. Kinderna förvandlades till eldklot. De blev bleka sen när du försvann. Jag kände mig iskall. Men du kom och hälsa på och kollade hur jag mådde. Efter ett tag fanns det inte längre någon orsak till varför du egentligen kom men du kom ändå. Vi blev kompisar. På nätterna spelade vi fotboll. På dagarna byggde vid sandslott. Efter ett tag drog du dig tillbaka. Plötsligt var du borta i flera dagar som kändes som år. En evighet. Du tog med dig hela sommaren. Allt var så dött. Nu, helt plötsligt, började frysa om kvällarna. Men det sket väl jag i. Jag gick ändå till stranden varje kväll. I flera timmar väntade jag på att du skulle komma. Men inget knyst från dig. Inget alls. Du snodde sommaren vi hade tillsammans och du lämnade mig kvar hos hösten. Men fortfarande minns jag att det var vi en sommar.

Jag har äntligen klipp mig.. eller toppat håret heter det ju. Anyways, det blev jätte bra. Känns så skönt att det blev av precis innan bröllopet. Vem vill gå till ett bröllop med ett sönderslitet hår egentligen? Frisören tyckte också att mitt hår var jätte slitet och ojämnt. Hon trodde ärligt talat att jag försökt klippa mig själv, vilket jag aldrig skulle göra.

Two hours. They are like...
I dance even if my feet are bleeding. 
Aouch.

Det gick ju inget vidare med där projektet så jag skiter i det. Har i alla fall varit en duktig tjej idag, tycker jag. Var nämligen ute och sprang förut. Inte långt men ändå ett stort steg för mig. Jag är ju typ nästan den mest otränade människan som finns. Haha. Så jag har beslutat mig för att komma igång med träningen. 

Igår var det lördag och hela familjen Axelsson åkte in till Norrköping City för att shoppa lite till kusin Christoffers bröllop. Förutom skor och klänning köpte jag också två jeanstights som kan vara fina nu när det är sån härlig vårvärme ute. Vem orkar ta på sig slimmade jeans som bara sitter obekvämt när man kan ta på sig tights som sitter exakt likadant och är mycket bekvämare? Inte jag i alla fall... men jag kan ju vaaara en lathund. 

Aja. Ska plugga snart. Måste komma igång med kulturhistorian.

Jag är hemkommen från en rätt kort lovsångs-övning i kyrkan. Jag, Alicia, Daniel, Matthias, Edwin och Dennis spelar på mötet i morgonkväll och jag hoppas att det blir bra. Känns rätt bra i alla fall. Annars funderar jag på att ha ett sånt här litet sött projekt som min vän Malin har i omgångar. Det är rätt bra att ha det om man annars inte har något nödvändigt att skriva om. Frågan är ju bara vad man ska ha för tema eller vad projektet ska handla om. Det är ju inte direkt så poppis att härma någon annan.

Hmmm... Jo. Jag vet! Barndomsminnen. Varje dag i en vecka kommer jag skriva om ett minne jag känner för. Det kan göra bloggen lite roligare, kanske? Vet inte. Men jag får lust att göra det i alla fall.

See ya!

Efter två timmars historia plugg hoppar jag in i duschen och njuter av den stundens avslappning. Jag älskar att duscha på kvällen. Jag blir så mycket lugnare. Visst är det skönt att duscha på morgonen också men det blir ju så stressigt. Man ska hinna med så mycket och dessutom brukar jag somna där inne. Haha. Tro det eller ej men det är sant. Är man trött så är man. Tsss.

Jag känner mig lite stolt idag. Får man känna så ibland? Vad tycker ni?

Jag hade kämpat mig igenom varje dag. Varje liten förbaskad evighet. Egentligen hade jag nog ingen ork, ingen vilja men jag gjorde det ändå. Jag skulle ju ändå försöka. Att just bara försöka var det som var viktigt. Viktigast av allt. Om jag bara hade gett upp utan att ens försöka skulle jag nog inte varit där jag var. Skulle jag varit förlorad?
Jag vet inte. Jag vet typ ingenting. Bara att du står vid min sida, tittar ner och ser in i mitt liv. Vet du en sak, jag tror till och med att du tar emot mig när jag faller.

Det känns typ som jag snart kommer falla ihop till en klump på golvet. Så trött är jag. Jag måste nog ha sömnbrist eller något, ärligt talat. Mina ögon gör uppror emot mig. De vägrar hålla sig öppna utan de ska bara sluta sig hela tiden. Jobbigt......... Skolan är med jätte jobbig. Jobbig så att jag snart spyr! Det börjar bli riktigt mycket nu. Många inlämningsuppgifter och sånt. Har suttit i cirkus en timma med några spanska frågor på en rätt lång text jag egentligen inte fattar någonting om. I don't really understand what's happening around myself. 

Jag menar, i nian var man ju liksom bra på spanska. Nu har det vänt om helt. Jag suger. Känns typ som jag nästan är sämst av alla i spanskagruppen och jag fattar inte varför. Pluggar jag verkligen så dåligt? Är jag så förfärligt lat? Det vore ju sorgligt om det var så. Suck! Förutom spanskan ska jag jobba ifatt massor i historian. Vi började med andra världskriget idag och vi fick ut massoooooooooooooor av frågor på kapitlet som jag inte gjort ett skit av. Jag har inte ens skrivit ner en fråga.. DÅLIG STIL, jag vet. 

Aja, men nu ska jag i alla fall inte sitta här mer och dega. Jag ska öva. Öva opera. Hah. Stackars alla i familjen som får höra mig. Deras öron sprängs väl snart. Hahaha! Vet i alla fall att pappa inte tycker att det är så fagert. Inte jag heller i o för sig. Men det måste göras. Så hejdå. Alma Del Core.

Jag har ett nytt fotoprogram som är jätte bra. Det är absolut inte som photoshop. Detta är ett program som hjälper en att ta vara på bilderna och man kan redigera dem enkelt och göra söta collage. Detta går självklart att ladda hem gratis. Programmet heter Picasa 3. Jag tipsar er verkligen!!

Den första maj ska jag och familjen på bröllop. Det är nämligen så att min storkusin ska gifta sig. Detta ska självklart bli jätte roligt. Bröllop är liksom det roligaste jag vet. Det är så spännande på något sätt. Hihi.

Söker bara nu efter en fin klänning som jag kan ha på mig. Har faktiskt hittat några fina på Bikbok som inte alls är dyra, vilket är mycket bra. Då kan jag ju också köpa ett par fina skor till! Weeei!

Nu, idag, ska jag plugga (jätte mycket) och öva. Ha det bäst!

Jag kommer inte göra det. Jag kommer inte kontakta dem. Detta är ingenting jag vill göra. Jag lär ångra mig efteråt om jag gör det. Det är liksom inte värt det. I still want to be me and I don't wanna do anything reckless. Jag menar, det är ju så lätt att gå in för saker som man sedan ångrar jätte mycket, därför kan det faktiskt vara bättre att avstå ifrån frästelserna.

It's all new and I'm happy about it. Förövrigt är jag hemma och vi har gäster. Det är trevligt. Efter detta ska jag faktiskt gå ner till dem och unna mig lite kladdkaka, låter inte det bra? Ha det fint så länge.

Jag känner mig så lättat att det inte finns ord som kan förklara hur jag känner inombords just nu. Men det viktigaste är att jag känner som jag gör. Talet gick bra även om jag råkade haka upp mig på några ord. Det var mysig stämning och givetvis bara halvklass, så it was no big deal about it. 

Efter skolan rusade jag i alla fall ner till optikern för att undersöka min syn om den ännu blivit sämre, men nej då, det hade den inte. En annan sak vi kollade upp var månadslinser. Jag känner mig ärligt talat lite trött på glasögon nu, efter att jag haft det i ungefär två år. Nu har jag i alla fall ett par månadslinser som jag kommer testa nu i en vecka. Spännande. Det är ju mer ansvar nu när det gäller rengöringen av dem. Alldeles nyss gjorde jag faktiskt rent dem och det gick utmärkt. En annan sak om linserna är att man kan sova med dem. Haha, även om det inte skulle falla mig in att göra något sådant.

I morgon bär det av till kära huvudstaden, Stockholm. Sjukt mysigt. Vi ska titta på operan Figaros Bröllop. Har aldrig varit närvarande på en opera förut så det ska bli intressant. Innan operan börjar ska jag nog gå på stan och shoppa lite med Alicia ♥ Fin fint. Därför ska jag föra över lite pengar till kortet från mitt spararkonto!

God natt solstrålar!

Nu är jag klar med mitt tal. Vet ni hur det känns? Jo, otroligt skönt. Men jag gör ju själva hästjobbet imorgon. Sista lektionen. Jag får kramp i magen så fort jag tänker på det.. känns ärligt talat som om jag kommer glömma bort allting, men nej, det får inte hända. Får inte hända. Var det inte så att vi skulle tänka positivt, Victoria? Jo, så var det nog.

Är hemma nu igen efter den "så kallade" övernattningen. Dock blev det inte mycket till sömn. Jag tror jag lyckades lägga mig vid fyra men dessvärre somnade jag nog vid fem. Känner inte av tröttheten så mycket längre men imorse var den hemsk. Hahah. Jag förstår inte dem som var uppe hela natten. Hur orkar dem egentligen? Vanligtvis brukar jag liksom bli trött vid tio och sedan lägga mig vid tolv, men igår lyckades jag hålla mig vaken lite längre. Jag var nog något övertrött!

Härlig avslutning på lovet. Haha. Kommer nog vara helt slut hela veckan. Hoppas det för jag vill inte minnas någonting av de kommande två veckorna. They're totaly freakin' me out. Men men.. Vi får se hur allting går helt enkelt.

Maybe death is peaceful
Maybe life is harder 

But in this case I think life is worth fighting for.



Hej. Jag sitter här i pyjamas fortfarande. Hahaha. Fy. Jag ska faktiskt gå upp till mitt rum och bädda min säng och byta om. Det låter väl bra? Ha det fint så länge. Vi får se om jag åker in till kyrkan. Puss!

Love from Victoria

Jag grävde och rotade i alla lådor och jämförde olika plagg. Allt letande resulterade i att jag trängde på mig ett par vanliga jeans och en vit långärmad bomullströja. Det var helt okej, det satt bra. Enkelt var bra.

Jag gick in till toaletten, drog några drag med mascaran och borstade igenom lockarna.

Frukosten hade klumpat sig i munnen på mig, varenda lite tugga från mackan. Det kändes ärligt talat som om jag skulle spy upp allting, men av ren artighet emot Fali's åt jag upp.

När jag var på väg att klä på mig ytterkläderna kände jag en hand vilandes emot min axel. Zacharias. Jag tittade ner i golvet, greppade tag om conversen snabbt innan han hann säga något om det han råkade säga igår.

Han kramade nu om axeln.

"Väldigt vad du har bråttom idag, Joe", sa han plötsligt.

Jag kunde föreställa mig hur flinet på hans läppar blev större.

"Jo", mumlade jag tyst samtidigt som jag försökte snöra upp skorna.

Jag tittade fortfarande ner i golvet för jag kände den värkande klumpen i halsen igen, och den skulle kunna sprängas när som helst.

Zacharias harklade sig, handen fortfarande på min axel.

"Än är det väldigt tidigt"

Tonfallet i hans röst blev mörkare. Lite skrämmande.

"Det kan vara det... för dig"

Jag tog och fångade modet. Jag vände huvudet och tittade upp på hans ansikte.

"Syftar du på att jag är gammal nu?", skrattade han.

Jag bara skakade på huvudet och han avbröt sin skrattattack och tittade istället allvarligt på mig. Det var oroväckande.

"Jag drar nu", sa lite försiktigt.

Zacharias såg nu, helt plötsligt, förvånad ut. Ögonbrynen nådde nästan upp till taket och han såg på mig med en gapandes på mig som bara försökte komma iväg så fort som möjligt.

Han kom närmre för att följa efter mig.

"Du tänker dra så här dags?!"

Zacharias skakade på huvudet när han sa det. "Klockan är ju bara tio i sju".

Jag drog på mig jackan och tittade långsamt upp. Jag tittade in djupt i hans ögon med en vädjande blick.

"Ni känner mig inte... inte tillräckligt. Jag tror inte ni vet om mina rutiner", sa jag segt men det kom fram i alla fall.

"Okej", svarade Zacharias milt. "Jag är bara nyfiken varför... eller... visserligen förstår jag nu. Första skoldagen, sorry!", han skakade på huvudet och flinade till.

Lägger ut lite finfina bilder på mina kompisar. Hihi ;)

Jag såg på gamla disney-filmer igår på youtube. Faktum är att de finns där. Så sjukt bra, känner jag. Igår såg jag på 101 dalmatiner och skönheten och odjuret. Undrar vad jag ska se idag.. Askungen kanske? Vi får se.

Just det, jag har bildbrist. Jag orkar inte fota nu. Ingen inspiration så bloggen är jätte tråkig, jag vet. Men den är viktig för mig ändå.

Det var jätte mysigt igårkväll, då jag åkte hem till Heidi för att mysa med tjejerna och titta på film. Vi såg på två filmer. TAKEN och Wildchild. Taken var sjuuukt bra. Handlade om två tjejer som åker till Paris för att följa deras favoritband. Men ingenting blir som de tänkt sig, utan de blir kidnappade av utlänningar som sedan säljer de som prostituerade. En av tjejernas pappa är en pensionerad agent och hela filmen går ut på att han ska jaga dessa ondskefulla kidnappare och försöka hitta sin dotter.

Annars idag har jag inte gjort ett skiiiiiiit. Men jag borde verkligen göra det nu. Sätta igång med mitt argumenterande tal. Uäääääkkkk. Men först ska jag äta och ta några djupa andetag. Uuuh.

Varför känns det så jobbigt för?

Hej! Är inte alls lika deprimerande idag. Det här argumenterande talet stör mig mest, ärligt talat. Men förr eller senare lär jag mig väl komma på något. Men det gäller ju att hitta något som passar en också... Hmmmm! Jag skrev i alla fall upp några förslag igår. Några som bara plötsligt dök upp i mitt huvud. Aja, sånt löser sig.

Just nu är jag i alla fall i stan. Matthias skulle nämligen åka in till stan för att ta bussen till Göteborg så jag hängde också med in. Just nu befinner jag mig på Norrköpings stadsbibliotek och jag ska sätta mig ner och fortsätta (BÖRJA) med min svenska uppgift som jag fick panik på igår. Haha.

Men nu är det faktiskt bäst att jag sätter igång.

Love from Victoria

Nu är det så att jag börjar få ångest för det här skolarbetet jag började med idag. Jag ska ju hålla ett argumenterande tal på måndag och ännu vet jag inte vad jag ska prata om. Jag får seriöst panik. Samtidigt som denna ångesten har jag ont i magen och så tänker jag på andra skolarbeten. Allt känns så jobbigt. Usch. Jag hatar verkligen att prata inför folk, vet ni om det? Det är verkligen det värsta jag vet. Det finns liksom ingenting som är värre.

Jag kan inte samla mig heller. Min puls slutar inte öka ändå, illamåendet kommer inte försvinna och jag kommer inte sova fridfullt i natt. 

Seriöst, ibland blir jag så trött på skolan. Även trött på mig, mitt liv och särskilt mina känslor. Ibland önskar jag att jag till och med vore någon helt annan. Någon framgångsrik tjej. Någon jätte smart. Någon som är bäst på allt. Någon som aldrig behöver känna sig dum och helt värdelös. Men vet ni vad? Det finns ingen sådan tjej i mig och det kommer det aldrig göra. Hon finns i någon annan. 

Det är sånt här som knäcker mig varje dag. Mina tankar, känslor och drömmar. Jag förstår heller inte vad jag ska göra för att jag inte ska knäckas. Jag förstår ingenting. Är jag en sådan som aldrig ska förstå? Inte vet jag. Jag vet ärligt talat ingenting. Jag är så trött på det häääääääär. JAG ÄR SÅ SJUKT TRÖTT PÅ ATT VARA DEN DÅLIGA VICTORIA. Varför kan inte jag vara bra? Varför?

Nu är jag precis klar med städningen i mitt rum och ni ska veta att det är jätte fint här nu. Det är väldigt härligt med ett rent rum. Hatar alla dammråttor!

Men nu ska jag steka lite pancakes. Yummmmmmmm.

Idag är det faktiskt lite blåsigare utomhus, men det går absolut att vara ute. Inget att klaga på så att säga. Vädret är ju ändå så underbart. Så nu ska jag inte sitta här och tråka. Jag tror nog att jag istället väljer att gå ut på en promenad i vårsolen. Fint! 

Men innan jag sticker måste jag bara påminna mig själv vad jag ska göra idag.

Måsten:

¤ städa rummet riktigt ordentligt

Allting är jätte suddigt nu.. Jag ser ingenting klart. Inget är liksom solklart. Synfel kallas det och även trötthet. I alla fall beror allt det där suddiga på det. Och det ska bli så skönt att få sova. Sova länge. Vila. Att bara få drömma och föra sig bort in i fantasins värld. Det är fina grejer det.

När jag var liten drömde jag mest om prinsar och prinsessor. Askungen, Törnrosa, Skönheten Belle och Tummelisa var mina favoriter (även om dessa inte var prinsessor så tyckte åtminstone jag det som 5 åring). Jag drömmer fortfarande barnsliga drömmar. Jag liksom går och väntar på att min prins snart ska dyka upp och rädda mig från draken och sedan fria till mig direkt efteråt och vi lever lyckliga i alla våra dagar. Hahaha! Visst överdriver jag. Men det vore ju ärligt talat väldigt romantiskt. Och ja, jag är en romantiker!

Nu ska jag i alla fall gå och borsta mina tänder och sedan krypa i säng.

Åååååååh, vad arg jag blir!!!

Mycket depp-inlägg på sistone, jag vet. Är fortfarande lite deprimerad och därför ska det bli så grymt skönt med lov. Att bara få hitta tillbaka till sig själv. Att få känna att man kan ta det lugnt nu ett tag. Några dagar utan plugg kommer definitivt bli av. SKÖNT.

Jag är rätt hemkommen och vet ni vad? Jag ska faktiskt titta på en film. Inte vilken som helst, utan New Moon. Whoho. Fick låna den av Sofia idag. Så grymt glad är jag! Whiho. 

Ha det fint! :)