victorygirl

Tjena tjena happy people!
Tänka sig att det finns några som klickar sig in här trots min dåliga uppdatering. Jag antar att det nu händer för mycket grejer. Jag finner inga ord på hur jag känner och vad som sker. Haha. Så kan det vara. Jag befinner mig i ett mållöst tillstånd kan man säga.

Jag har spenderat mycket tid i Göteborg de senaste två veckorna. Åkte hit 14:e februari, stannade till den 24:e då jag åkte hem med mamma och pappa. Sen åkte jag spontant ner igen den 26:e och ska stanna här tills imorgon, fredag.
What can I say? Jag trivs som fisken i vattnet. Har bott dessa dagar hos min kusin som har egen lägenhet som bara ligger 7 min ifrån centrala Göteborg. Man kan nog säga att jag fått testa på lite hur det är att klara sig själv, vilket är jättenyttigt. Jag har hunnit med mycket. Att utforska kollektivtrafiken här är en liten utmaning, men när man lyckas ta sig till den önskande destinationen med buss/spårvagn så känner man sig riktigt stor, duktig och bra. Gilla!

Imorgon åker jag hem. Men det känns helt okej ändå. Jag har en fin helg som väntar. Jag fyller 20 på söndag så då blir det kalas med familjen, mormor & morfar och kanske farfar, vem vet?! Lite lagom mysigt som jag gillar att ha det. Pffff... 20 hela år... tänka sig, lilla Victoria. Det jag fasat för så länge sker på söndag. Men nu så här nära inpå känner jag mig faktiskt lugn... vilket är gött. Jag ser till detta år med stor förväntan. Förväntan på hur jag kommer vara, hur jag kommer utvecklas, men framförallt vad Gud har för planer för mig, vilka nya drömmar som väcks till liv och vad Han kommer överaska mig med... För om det är något Gud verkligen gör är det att överaska! Som jag så många gånger skrivit: God surprises you when you LEAST expect it!


Ja.. det där var i alla fall några saker som jag lyckades överföra från min söndertänkande hjärna. Det är som sagt mycket som rör sig i lilla Victorias (som förövrigt snart inte är så liten längre) huvud.

JAG MÅR SÅ BRA IDAG! Jag är full av endorfiner och NERVER. Sitter nästan och skakar här på Work For You. Haha.. Får ingenting vettigt gjort typ. JAG HAR JU EN INTERVJU SOM VÄNTAR PÅ FREDAG... Hur all sin dar kan jag få annat gjort??? Haha. Fy, jag börjar bli nervös, fast på ett bra sätt, som tur är. Men AHHHHHHH!!! Har försökt läsa på lite information om  företaget i alla fall. Så vi får se vad som kommer hända sen... Ahhh!

Oh maaan... Gick in på bloggen och såg precis hur länge jag haft den. Den har funnits sen 2008... Haha, hjälp. That's quite the time... Hela bloggen handlar ju i stort sätt om min utveckling från i mitten av högstadiet till nu. Från tonåring ---> till kvinna (åldersmässigt alltså... Am I a woman now? No way! I'll always be little Victorygirl). Minns så väl när jag valde mitt så kallade "bloggnamn." Tänkte att jag behövde något som stack ut lite, men som samtidigt speglade min personlighet... Och yeah... Victorygirl blev det. Jag är en Victorygirl.

 

Ja, det var det. Skrivandet tröttnar man aldrig på alltså. I love it. Just nu sitter jag och väntar på att mitt klipp ska laddas upp på tuben. Jag har nämligen ikväll sjungit lite och spelat in. Kände att det var dags för ett till litet sångklipp bland min lilla samling. Jag älskar ju trotsallt att sjunga, so why not. Denna gången kör jag på helt accapella. Avskalat är så himla fint ibland när låten i sig är så melodisk tycker jag. Mm..

Om ni blir sugna på att kolla in min kanal så heter jag Victorygirrrl.. Yes! 

Ha det gött!

Hej... Jag jobbade igår, tre timmar... och jag lärde mig massor. Stressade omkring, var lite vilsen ibland, men jag klarade mig igenom natten, och det är huvudsaken för mig. Allt är nytt... men jag minns de första introduceringsdagarna, då trodde jag aldrig att jag skulle klara det, men nu vet jag att I prooved me wrong. Jag blir duktigare och duktigare för varje pass, och det är inte fy skam för självförtroendet.

Just nu känner jag mig lite nere... I feel a bit down. Jag vet inte varför. Det kanske beror på trötthet, saknad, längtan efter nystart... eller jag vet inte. Det är jobbigt när man själv inte vet vad man går runt och jämrar sig över. Då känner man en viss sorts tomhet. Blä på den.

Det är jobbigt att känna så här. Framtiden ser så sjukt grumlig ut just nu. I DON'T KNOW WHAT TO DO. Jag är ingen pluggtjej som gärna sitter insjunken i en hög med böcker som täcker helaskrivbordet, men jag kan tvinga mig själv att göra det om jag så måste... Men jag har inte hittat det där som jag verkligen vill. Jag menar, IT REALLY amazes me att se att min bror hittat vad han vill. Det gläder jag mig åt, verkligen. Men vad vill jag? Kanske skulle jag gå den där Make Up Artist - utbildningen som jag väldigt gärna skulle vilja gå. Skulle vara så kul att jobba som det och ständigt träffa fina människor.

Ähhh... Jag vet inte. Detta inlägget blev bara jobbigt. Hoppas ni mår bra!  Kram!