Vad jag vill?!
Hej. Hörni, jag bloggar sällan numera, haha... Men det beror på att vardagen min inte är så intressant... och att mitt huvud bombarderas ständigt av konstiga tankar, såna som jag inte orkar skriva ner. Jag jobbar då och då kan jag ju meddela er i alla fall, och det är alltid lika panikartat innan, men går lättare och lättare för varje gång, tur är väl det. Men snart så, då kommer jag vara lugnet själv när jag åker till jobbet tror jag... Jag hoppas det blir så i alla fall. Tur är ju att man omges av snälla arbetskamrater. Utan dem skulle jag ju vara helt hopplöst lost... Haha.
Nu sitter jag vid köksbordet och tänker. Mest på livet... What should I do with it? How will it be? Jag har inte en blekaste aning... Borde jag plugga? Nääää.. kommer jag sedan på mig själv att säga. Haha. Jag vill göra något större än vad det har att ge. Jag har kommit på mig själv med att jag vill se världen. Jag vill vara en del av "a change" och jag vill se saker ingen sett förut. Jag vill vara en del av någonting stort... I wanna do something BIG for HIM. Wanna make His name heard. Jag vill sjunga, skriva låtar, åka ut, träffa människor, hålla föreläsningar för unga, se upprättelse och helande... But most of all, jag vill vara den jag är kallad att vara. Åh... Min längtan efter detta växer mer och mer och drömmarna blir större och större.
Ja ni... ett helt random inlägg. Allt är som vanligt, haha. Vi får se när nästa blir. Må så gott!
Nu sitter jag vid köksbordet och tänker. Mest på livet... What should I do with it? How will it be? Jag har inte en blekaste aning... Borde jag plugga? Nääää.. kommer jag sedan på mig själv att säga. Haha. Jag vill göra något större än vad det har att ge. Jag har kommit på mig själv med att jag vill se världen. Jag vill vara en del av "a change" och jag vill se saker ingen sett förut. Jag vill vara en del av någonting stort... I wanna do something BIG for HIM. Wanna make His name heard. Jag vill sjunga, skriva låtar, åka ut, träffa människor, hålla föreläsningar för unga, se upprättelse och helande... But most of all, jag vill vara den jag är kallad att vara. Åh... Min längtan efter detta växer mer och mer och drömmarna blir större och större.
Ja ni... ett helt random inlägg. Allt är som vanligt, haha. Vi får se när nästa blir. Må så gott!
Nerves, please give me my sleep back?!
Halli hallå.
Är hos jobbcoachen nu och tar lite rast. Har lite svårt att andas känner jag. I need to catch my breath. Jag var precis på en så kallad "träningsintervju" och blääääää, vad skakig och nervös jag var. Det gick rätt bra ändå... Jobbkonsulten var peppande och gav bra kritik. Jag var bara för öppen och behöver tänka på vad jag säger. Hahaha. Öppen. Ja, jag är minsann öppen av mig, det vet jag. Fortfarande sjukt lätt att rabbla upp negativa saker - min riktigt starka sida. Nerverna börjar försvinna nu i alla fall. Tur är väl det.
Jag pallar inte vara nervös hela tiden. Jag borde istället uppskatta och le lite mer åt livet, inte jämra mig. Nervositeten och den halvsura ångesten springer ikapp mig om nätterna. Jag vaknar i all hast 03:36 04:15 05:56... Sen blir det morgon. Antar att det är alla nya uttryck. Men seriöst, orkar inte med det. På fredag och lördag är det jobb och jag kommer vara awesome!!! Yes... Och om det skulle uppstå krångel/kaos så får jag ju take care of it på plats. Period. Sömnfyllda nätter, jag väntar på er!!!
Hopp. Dags att återgå till arbetet. Har skrivit två fina personliga brev som jag ska gå ut med idag. Hoppas ni fina små guldkorn har det bra. Kram på er!!
Är hos jobbcoachen nu och tar lite rast. Har lite svårt att andas känner jag. I need to catch my breath. Jag var precis på en så kallad "träningsintervju" och blääääää, vad skakig och nervös jag var. Det gick rätt bra ändå... Jobbkonsulten var peppande och gav bra kritik. Jag var bara för öppen och behöver tänka på vad jag säger. Hahaha. Öppen. Ja, jag är minsann öppen av mig, det vet jag. Fortfarande sjukt lätt att rabbla upp negativa saker - min riktigt starka sida. Nerverna börjar försvinna nu i alla fall. Tur är väl det.
Jag pallar inte vara nervös hela tiden. Jag borde istället uppskatta och le lite mer åt livet, inte jämra mig. Nervositeten och den halvsura ångesten springer ikapp mig om nätterna. Jag vaknar i all hast 03:36 04:15 05:56... Sen blir det morgon. Antar att det är alla nya uttryck. Men seriöst, orkar inte med det. På fredag och lördag är det jobb och jag kommer vara awesome!!! Yes... Och om det skulle uppstå krångel/kaos så får jag ju take care of it på plats. Period. Sömnfyllda nätter, jag väntar på er!!!
Hopp. Dags att återgå till arbetet. Har skrivit två fina personliga brev som jag ska gå ut med idag. Hoppas ni fina små guldkorn har det bra. Kram på er!!
Good comes to those who wait
AHHHHH
AAAAAHHHH!!! Imorgon introduktionsdag på det nya jobbet... I'm so nervous, excited, happy, thankful and nervous again... haha!! Vill bara ropa ut all min tacksamhet till Gud samtidigt som jag vill säga att jag är jätterädd. Haha... Am I crazy? Nej... Bara nervös. Ok. Ska sluta skriva nu... It doesn't make any sense.
Önska mig gärna lycka till imorgon. BYE
Önska mig gärna lycka till imorgon. BYE
A sight from my window
Tittar ut genom fönstret. Betraktar världen som ständigt rör sig.
Aldrig stilla. Inget är någonsin stilla. Allt rör sig. Man kan inte hoppa över eller stå över i sällskapsspel. I monopol. Nej, du måste gå. Du står ditt kast. Du går framåt eller backar några steg. Att backa känns tungt. Du har ju redan varit där förut och tanken på att du kunde varit därframme med de andra attackerar dig.
Jag tittar ut och kan inte låta bli tänket att allt förändras. Intill fönstret hänger gamla barnaskor. Såna man inte kan få på sig längre. Såna man sprang i förr. Såna som är använda. Tiden rör sig. Den går förbi oss med fart och fläkt. Where did it all go? Det undrar jag ibland. Är jag verkligen vuxen nu? Är det upp till mig att bestämma hur mitt liv ska bli? Hur jag vill vara och vad jag vill/ska göra? Är det verkligen upp till mig? It scares me a little bit. Jag visste inte hur det skulle bli. Att bli vuxen fanns inte i mitt tänk då, när jag var liten och söt. But now suddenly I'm very soon to be.
Aldrig stilla. Inget är någonsin stilla. Allt rör sig. Man kan inte hoppa över eller stå över i sällskapsspel. I monopol. Nej, du måste gå. Du står ditt kast. Du går framåt eller backar några steg. Att backa känns tungt. Du har ju redan varit där förut och tanken på att du kunde varit därframme med de andra attackerar dig.
Jag tittar ut och kan inte låta bli tänket att allt förändras. Intill fönstret hänger gamla barnaskor. Såna man inte kan få på sig längre. Såna man sprang i förr. Såna som är använda. Tiden rör sig. Den går förbi oss med fart och fläkt. Where did it all go? Det undrar jag ibland. Är jag verkligen vuxen nu? Är det upp till mig att bestämma hur mitt liv ska bli? Hur jag vill vara och vad jag vill/ska göra? Är det verkligen upp till mig? It scares me a little bit. Jag visste inte hur det skulle bli. Att bli vuxen fanns inte i mitt tänk då, när jag var liten och söt. But now suddenly I'm very soon to be.
GUD ÄR GOOOOOOD
AAHHHHH. Sjukaste grejen. Jag har fått ett jobb (!!!) Det är bara ett extrajobb och inte på så många timmar än så länge, MEN det är ett jobb... I am wanted! Wow. Blir alldeles skakig så fort jag tänker på det. God is good and great and awesome and the best and wonderful and REAL (incase if you think the opposite) and He is the best again... och jag älskar Honom verkligen av hela mitt hjärta. Alltså Han har varit så god emot mig dessa månader som arbetslös och väldigt lost. Ahhhh.. I'm so thankful alltså. Sitter här i min säng och det pirrar i hela kroppen och ett leende klär mina läppar. Jag tror nog inte att jag har fattat det än, det är helt sinnes, haha och på tisdag börjar min introduktion. Wooooooooow, säger jag.
