Flummigt men ärligt
Hej!! Alltså jag har skrivit så många inlägg här på bloggen under veckan, men aldrig publicerat dem eftersom de varit så flummiga. Inte underligt kanske. Mitt liv är sjukt flummigt. Den här veckan har jag typ bara sovit, tittat på tv/film, varit på datorn, spelat piano, läst osv. Dock kände jag att jag behövde en sån vecka. Behövde ta det lite lugnt och tänka på livet. Vad vill jag med mitt liv, vad vill Gud? Vad har Han för plan för mig? Det är såna djupa frågor alltså. Varje dag har jag försökt känna efter och frågat Gud, men det enda svaret jag får är lättnaden som jag känner. Det är en lättnad som säger att allting ändå kommer att bli bra. Jag kommer klara mig. Jag förlitar mig på detta: If our God is with us, who can ever stop us? And if our God is for us, who can stand against? Detta har burit mig genom svåra dagar då jag känt mig nere och bär mig fortfarande.
Det här är en sån oerhörd förändring i mitt liv, ni måste förstå det. Innan när jag gick i grundskolan och gymnasiet hade jag bara skolan i tankarna. Det var ju i stort sett den enda erfarenheten jag hade. Hela min uppväxt har ju i stort sätt handlat om att lära sig saker om livet. Mitt enda mål under dessa år har varit att ja, tänka sig, en vacker dag tar jag studenten. Vad som händer efter det visste jag inte då (tro mig, jag vet inte det nu heller)... och helt plötsligt befinner jag mig här utan bestämda scheman eller planer. Från och med nu bestämmer jag allting själv. Ni förstår nog inte hur sjukt och overkligt jag tycker detta är. Att bli vuxen. Skulle jag någonsin bli det? Jag minns att jag inte kunde tänka mig som det i grundskolan. Men nu kryper de vuxna dagarna sig närmre och jag börjar inse att nej, jag kommer inte ifrån det. Jag kan inte stoppa tiden. Jag blir ju äldre och äldre för varje dag som går. Vem vet?! Om några år är jag kanske gift och väntar på att bli mamma. Hahaha, ååååååh, ursäkta, men det låter så sjukt!! Jag? Mamma? Undrar hur jag kommer vara? Hoppas på en bra sådan!
Värst var babblar på. Mina inlägg blir alltid så flummiga, men det beror ju på att jag mest bara skriver ner tankar och känslor. Ingen krönikör här inte, haha. Men just nu ser jag faktiskt bara fram emot framtiden. I'm excited and ready for it!
Ha det bra ni fina människor! Kram!
Det här är en sån oerhörd förändring i mitt liv, ni måste förstå det. Innan när jag gick i grundskolan och gymnasiet hade jag bara skolan i tankarna. Det var ju i stort sett den enda erfarenheten jag hade. Hela min uppväxt har ju i stort sätt handlat om att lära sig saker om livet. Mitt enda mål under dessa år har varit att ja, tänka sig, en vacker dag tar jag studenten. Vad som händer efter det visste jag inte då (tro mig, jag vet inte det nu heller)... och helt plötsligt befinner jag mig här utan bestämda scheman eller planer. Från och med nu bestämmer jag allting själv. Ni förstår nog inte hur sjukt och overkligt jag tycker detta är. Att bli vuxen. Skulle jag någonsin bli det? Jag minns att jag inte kunde tänka mig som det i grundskolan. Men nu kryper de vuxna dagarna sig närmre och jag börjar inse att nej, jag kommer inte ifrån det. Jag kan inte stoppa tiden. Jag blir ju äldre och äldre för varje dag som går. Vem vet?! Om några år är jag kanske gift och väntar på att bli mamma. Hahaha, ååååååh, ursäkta, men det låter så sjukt!! Jag? Mamma? Undrar hur jag kommer vara? Hoppas på en bra sådan!
Värst var babblar på. Mina inlägg blir alltid så flummiga, men det beror ju på att jag mest bara skriver ner tankar och känslor. Ingen krönikör här inte, haha. Men just nu ser jag faktiskt bara fram emot framtiden. I'm excited and ready for it!
Ha det bra ni fina människor! Kram!
Kommentarer
Trackback
