What's in your head

Virrvarr. Huvudet känns tungt men det kanske beror på att jag har månadens jobbigaste vecka. Jag är trött. Har inget liv. Tar det lugnt lite för mycket. Borde söka lite mer jobb. Borde träffa mer folk. Känner mig för ensam. Huvudet dunkar. Tankar om framtiden hotar. Jag vet inte vad jag vill bli. Tankar som 'kan jag ens bli nåt' dyker upp. Är jag någon ens? Dumheter, klart jag är. Alla är någon. Alla är en person av sitt eget slag. Jag är jag. Jag kommer alltid att vara jag. Det finns ingen annan jag kan vara. Jag är Victoria. 19 år. Arbetssökande. Rädd. Förväntansfull. Liten tjej & nyvuxen kvinna. Liten prinsessa. Drömmare. Musiker. Sångare. Egentligen livsnjutare. Latmask. Glömskan. Osäker. Rädd igen. Full av saknad. Rädd. Rädd. Rädd. Orolig. Rädd. Rädd. Rädd. Vad hände? Åren bara gick. Studenten visste jag om. Det var mitt mål. Världen utanför skolan är så mycket mer. Finns så många vägar att gå. Så många valmöjligheter. Det är konstigt. Allt är så konstigt. Jag? JAG? Jag är ju bara en liten flicka. Jag tänkte aldrig på livet efter gymnasiet. Jag kunde aldrig se mig själv i den stora vida världen. Jag visste inte att jag skulle klara det. Det är så konstigt. Vad gör jag nu? Vad kommer hända? Ingen blekaste aning. Kommer jag flytta ifrån mamma, pappa och brorsorna? Kommer jag klara av att stå på egna ben? Kommer jag få nya vänner? Äkta vänner? Kommer jag må så där fantastiskt bra som jag önskar? Kommer jag hitta någon och bli lite kär? Bli förlovad, kanske gifta mig, flytta till en villa? Kommer vi få barn? Kommer jag bo någon annanstans? Musiken? Hur blir det med den? Kommer jag göra något som förändrar människors liv? Som förändrar världen? Kommer jag hitta hem? Kommer jag vara lycklig? Det värker i mitt huvud. Så många frågor. Inga svar. Bara friden som omger mitt hjärta. Jag är rädd. Vill inte vara ensam hela livet. Vill inte bo här. Jag vill ut och se världen. Jag är rädd. Denna fruktan tär på mig och försöker bryta ner varje cell men jag säger NEJ. Det finns så mycket mer. Det finns något större, ljusare, starkare. Jag förlitar mig på det. Jag litar på dig. Gud, du är allt för mig. Hela min värld. Jag vill inte brytas ner av detta. Dessa tankar. Nej. Utan byggas upp. Jag litar på dig. Du har en plan. Den vill jag ta del av. Together we are the WINNING team. Yes. Together we're strong. Jag litar på dig. Jag överlåter mitt hjärta till dig och mina tankar. Jag ber. Amen. 


Snacka om virrvarr. 

Kommentarer
Postat av: Therese

Hej. Therese heter jag, snart 20, bor och pluggar i Linköping. Jag hittade just din blogg och brukar verkligen inte göra såhär, men jag kände att jag måste bara få säga att du och jag verkar väldigt lika, tänker på samma sätt liksom! Både detta inlägget och det ovan, om hur den livskamrat du vill hitta ska vara, alltså det är som om du skrivit allt det jag tänker, på pricken! I det här inlägget beskriver du allt jag kände i våras, innan jag flyttade hemifrån, fruktan, oro, längtan, hopp, och vet du - det gick faktiskt bra. Nu borde jag sluta skriva, men så himla bra du verkar!! Stor kram på dig, förlåt för kommentarbomben, och fortsätt skriv!!

Svar: Wow! Haha, vilken kommentar! Vilken sjukt underbar kommentar. Tack så sjukt mycket för dina ord. Blev nu riktigt pepp, haha! Wow. Kul att du hittade hit och skönt att man inte är ensam om att ha lite ångest inför framtiden. Lycka till med studierna, Therese! Kram!
Victoria

2012-11-09 @ 23:45:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0