Varje dag är en gåva
Halli Hallå!
Försov mig en aning imorse. Inte för att jag har någon direkt tid att passa när jag är arbetssökande, men man vill ju inte missa dagen. Tänk, den här dagen har kanske något helt magnifikt att ge? Jag tror faktiskt på att varje dag är en gåva, men bara för att jag tror det så är det inte alltid som jag tänker så. Jag menar, vissa dagar känns ju helt kaotiska och man undrar liksom är detta allt? Kommer mitt liv se ut så här för evigt? Men det kanske är just vid de situationerna man ska tänka vilken möjlighet det är med alla dessa dagar? Genom att tänka att varje dag är gåva kommer en liten gnutta optimism fram och man finner nog lättare en lösning på sina tvister, problem, funderingar osv. Livet är värdefullt. Jag har börjat inse det nu. Ja, Victoria 19 år insåg att livet är värdefullt den 26 oktober 2012. Haha. Skämt åsido.
Men jag fortsätter på det här spåret. Livet har minsann sina ljusglimtar i mörket och dessa kommer ifrån gåvan från ovan, dagen. Har ni inte varit med om att man vaknat upp en dag, känt sig nere, sur, arg, deprimerad och tänkt att "nääeh, jag vill inte leva idag", eller att du kanske känt dig så ensam och att ingen bryr sig? Du kanske har PMS, fått dåligt resultat på provet, ja, du vet själv vad som drar ner dig och vad som triggar igång viljan att sjunka igenom jorden. Detta har jag upplevt. Massor av gånger när väckarklockan ringt och jag öppnat ögonen har jag känt den där känslan som bara talar om för mig att det är ingen idé att gå upp, vad har jag att ge? Jag är värdelös, ingen bryr sig, jag kan ju lika gärna ligga kvar här och dö. Men det vågade jag aldrig, så jag gick upp, klädde mig, åt frukost och sen åkte till skolan. Och kära nån, den motivationen jag hade där (läs: skolan) var en ljusglimt för när jag kom dit kunde någon ängel komma fram leende och säga: "Vickan, vad snygg du är idag!" och plötsligt kunde min nedstämdhet försvinna för ett tag och jag kunde hitta motivation att vilja ta del av mitt liv igen, hitta en lösning, få lite mer självförtroende, känna mig älskad och sen med tacksamhet le tillbaka och säga "Tack, du med!"
Ljusgimt, eller vad säger du?
Försov mig en aning imorse. Inte för att jag har någon direkt tid att passa när jag är arbetssökande, men man vill ju inte missa dagen. Tänk, den här dagen har kanske något helt magnifikt att ge? Jag tror faktiskt på att varje dag är en gåva, men bara för att jag tror det så är det inte alltid som jag tänker så. Jag menar, vissa dagar känns ju helt kaotiska och man undrar liksom är detta allt? Kommer mitt liv se ut så här för evigt? Men det kanske är just vid de situationerna man ska tänka vilken möjlighet det är med alla dessa dagar? Genom att tänka att varje dag är gåva kommer en liten gnutta optimism fram och man finner nog lättare en lösning på sina tvister, problem, funderingar osv. Livet är värdefullt. Jag har börjat inse det nu. Ja, Victoria 19 år insåg att livet är värdefullt den 26 oktober 2012. Haha. Skämt åsido.
Men jag fortsätter på det här spåret. Livet har minsann sina ljusglimtar i mörket och dessa kommer ifrån gåvan från ovan, dagen. Har ni inte varit med om att man vaknat upp en dag, känt sig nere, sur, arg, deprimerad och tänkt att "nääeh, jag vill inte leva idag", eller att du kanske känt dig så ensam och att ingen bryr sig? Du kanske har PMS, fått dåligt resultat på provet, ja, du vet själv vad som drar ner dig och vad som triggar igång viljan att sjunka igenom jorden. Detta har jag upplevt. Massor av gånger när väckarklockan ringt och jag öppnat ögonen har jag känt den där känslan som bara talar om för mig att det är ingen idé att gå upp, vad har jag att ge? Jag är värdelös, ingen bryr sig, jag kan ju lika gärna ligga kvar här och dö. Men det vågade jag aldrig, så jag gick upp, klädde mig, åt frukost och sen åkte till skolan. Och kära nån, den motivationen jag hade där (läs: skolan) var en ljusglimt för när jag kom dit kunde någon ängel komma fram leende och säga: "Vickan, vad snygg du är idag!" och plötsligt kunde min nedstämdhet försvinna för ett tag och jag kunde hitta motivation att vilja ta del av mitt liv igen, hitta en lösning, få lite mer självförtroende, känna mig älskad och sen med tacksamhet le tillbaka och säga "Tack, du med!"
Ljusgimt, eller vad säger du?
Jag får sjukt mycket inspiration nu när jag skriver detta. Det ger mig också mer motivation. Ljusglimtarna finns därute och bara väntar på att vi ska komma ut och möta dem. Och det är inte bara det. Du ska veta att du är aldrig ensam med att känna dig nedstämd, ledsen eller arg. Vi är många. So instead of waiting for someone to light up your world, be that someone. Varje dag är en gåva full av nya möjligheter. Jag ska ha det i åtanke från och med nu.
Kommentarer
Trackback
