victorygirl

 

Love love love? What is it really about? Nej men seriöst nu... I have no idea. Haha. Man ser folk på stan hålla handen, pussas lite här och var och det är helt enkelt svårt att sära på dem, men är det allt? För om det är det så håller det inte för mig... ALLS. Om jag ska vara helt ärlig så är jag sjukt trött på sånt (!!!!) Ja, du läste rätt, jag är trött på att se allt gulligullande och har till och med kommit på mig själv med att bli irriterad på löjligt förälskade människor... Haha... dumt av mig kanske, men så är det. För mig (i min värld dårå) måste det vara så sjukt mycket mer än pussar, kramar, gosigos... Ja, ni vet! Det finns andra saker som spelar roll!

Jag behöver någon som kan stå för vem han är, någon som är stark och självsäker, men ändå ödmjuk och ömsint. Någon jag kan prata med om ALLT som pågår i mitt huvud. Någon som kan lugna ner mig mellan varven när det blir för stressigt, någon som inte är rädd för att säga till mig när jag överreagerar och blir arg och gör fel. Någon som kan torka mina tårar och få mig att le när jag egentligen bara vill gråta ännu mer. Jag behöver någon som kan stå ut med mitt högljudda skratt och som hittar charmen i att jag gör bort mig ibland och säger helt fel saker vid fel tillfällen. Någon som accepterar mig för den jag är och hur jag är. Jag behöver någon som jag inte behöver vara obekväm inför, någon som får mig att inse mina goda egenskaper och ger mig visheten och kraften att förbättra mina mindre goda. Jag behöver någon som älskar Gud över allt annat och som inspirerar mig till att tro ännu mer och som kan tala om för mig när jag är svag att: "Victoria, Gud fixar det här... kom så ber vi!" Jag behöver någon som står ut med mig och håller löften, någon som förstår att smink är viktigt för mig, att det är mitt intresse och att han inte kan få mig att ändra på det. Jag behöver någon som triggar mig till att göra saker jag absolut inte vågar eller tro mig klara, någon som står ut med mina humörsvängningar och min glömskhet. Någon som värdesätter familjen och vill ha ett vackert hus fullt av ungar. Någon som utsätter mig för äventyr och får mig att inse när vi tjaffsar om något oviktigt vilken underbar man jag har, och inte hur mycket jag irriterar mig på honom. Jag behöver någon som älskar mig lika mycket som jag älskar honom, någon som visar mig uppskattning när jag verkligen behöver det. Jag behöver någon som när mitt hjärta och hela jag är full av ångest kramar om mig, pussar mig på pannan och säger att allt kommer bli bra. Någon som är humoristisk men också allvarlig, någon som hittar balansen däremellan. Någon som får mig att skratta och bli alldeles varm inombords. Någon som vid altaret säger "ja" för att han ser en ljus framtid med mig. Någon som också får mig att inse att kärleken Gud skapade är vacker och ärlig. Sist behöver jag någon som får mig att inse varför folk går och håller hand och pussas på stan hela tiden - att det faktiskt är finare än vad det ser ut.