victorygirl

Jag ber till Gud just nu om mitt prov imorgon. Jag har ingen motivation längre... att sitta här och nöta på spanskan... samtidigt som jag är livrädd för om det är prov imorgon eller inte. Det känns ju som om jag inte kan någonting. Konjunktiv imperfekt rör till saker och ting ska ni veta. Man blir helt tankspridd och tappar tänkarförmågan. Suck! Dock har jag i alla fall haft en fin dag. Men ters sig verkligen allting som det ska? Ack nej. Jag är helt knasig, men så lycklig på nåt vis. 

Jag kan ju inte förklara a thing. Bara säga att det är fint just nu. Känslan att få skratta igen är underbar och värmen från insidan är så ljuvlig. Våren är även här i mig. Jag andas frisk luft på riktigt istället för att låtsas. Det är äkta också, alla leenden och så. Det känner jag i mitt hjärta. 

Snacka om flummigt...