victorygirl

I skorna sitter karaktären, var det någon som sa till mig. Och sen dess har jag alltid tittat på hur människor förvaltar dem, hur de går och skuttar omkring på stadens alla gator och torg i converse, kilklackar, sneakers, booths eller slitna tennisskor. Jag dras som en magnet till skor... till människor också. Människan är så unik, så fantastisk!

Jag tror nog inte att vi inser det själva... vi är för upptagna med det som händer runt omkring. Det är ju läxor, arbete, familj, husdjur, träning osv. Hur ofta stannar vi upp egentligen bara och tackar oss själva för att vi är vi? Hur många gånger har det hänt att vi tar lite djupare andetag och slappnar av istället för att stressa runt och pressa oss själva? Seriöst nu, jag är så sjukt trött på mig själv... jag går ju bara runt och oroar mig för saker (du kanske också är sån) hela tiden. Jag tar allting så himla hårt. Varje smäll är som en atombomb, rena explosionen och jag blir som en raket som inte riktigt vet var hon ska ta vägen. 

Snacka om att jag är trött på det nu... Men tur har jag i alla fall.. att ha så underbara och fina vänner som förgyller min vardag i skolan. På senaste tiden har jag inte varit på topp, men skrattat har jag i alla fall gjort. Det har varit underbart!

Någonting annat som är underbart är att jag åker iväg till min fina Olivia imorgon för att ha världens bästa helg med henne och hennes församling. Vi ska nämligen åka på utflykt och så. Awesome!

Snälla, håll min hand