victorygirl

Jag och han. Jag minns att det var vi en sommar. Vi träffades och blygades inför varandra på stranden. Du var gyllenbrun, jag rena motsatsen. Blek. Kanske vit som snö. Du frågade efter mitt namn efter du langat över frispyn till mig. Det enda du frågade efter var mitt namn. Jaqueline, svarade jag och du sa att det var fint. Så där finurligt vackert. Jag rodnade. Kinderna förvandlades till eldklot. De blev bleka när du försvann. Jag kände mig iskall. Men du kom och hälsade på och kollade hur jag mådde. Efter en stund fanns det inte längre någon orsak till att komma men du gjorde det ändå. 
Vi blev kompisar. På nätterna spelade vi fotboll och på dagarna byggde vi sandslott. Efter ett tag drog du dig tillbaka. Du var borta i flera dagar. Vart var du? Inte visste jag. Du var bara borta. Du tog med dig hela sommaren. Allt var så dött. Jag minns hur jag plötsligt började frysa om kvällarna vid stranden. I flera timmar väntade jag på att du skulle komma. Men inget knyst ifrån dig. Du snodde sommaren som vi hade tillsammans och lämnade mig kvar hos hösten. Men jag minns att det var vi en sommar.