victorygirl

Varför kändes det så verkligt för? Finns sånt? Kan en sån dröm bli till en verklighet? Finns de där ögonen och den där sprudlande känslan inom mig på riktigt? Eller är det sånt som lyder under rubriken fantasi. Jag har ingen aning, drömmar är konstiga, det är det jag vet. De får oss att bli konstiga och frånvarande, men igår natt var jag med om något som ni aldrig kan tänka er kanske. Dock minns jag så klart inte allt, bara några glimtar stannade kvar i mitt huvud som nu upprepats om och om igen. Jag kan inte sluta tänka.

Jag är en sån tjej i fint fodral, jag har hoppat in i en fin klänning. Jag känner mig som Alice in Wonderland, håret är utsläppt och solen skiner igenom mitt fönster. Parsiennerna bidrar till lustiga solmönster på väggen, de är små solar i sig själva som snurrar och jag blir yr och är tvungen att sätta mig ner. Hur en främling tittar på en skrämmer mig lite och jag drar mig tillbaka. Ändå är han fascinerande. Han har ögon själva som solar och en kalufs som är lite rufsigare än vanligt. Vi sitter och tittar på varandras ansikten innan vi pratar, innan han tar min hand och vi springer iväg. Förföljda av något ljud, en färg i mörkare kontrast. Min puls ökar, jag svettas och blir varm. Kanske beror det på värmen ifrån honom, ifrån hans hand. Det är som elektricitet som triggar igång och jag kan inte känna marken längre. Vi springer för fort, vi springer genom skog och på granit. Så fort att vi nästan flyger och jag hinner inte fråga mig själv om vi gör det fören det inte är någon vanföreställning längre. Vi svävar genom luften som rycker tag i håret och i våra kläder. Jag är fortfarande fascinerad över vad som egentligen händer, men vågar inte titta ner, ner på världen. Den där främlingen fångar istället min uppmärksamhet. Han fångar den samtidigt som han leker med mina fingrar och greppar tag om min andra hand och trycker mig närmre. Nu är det mer elektricitet, det bränner lite i bröstet. Hjärtat pumpar snabbare och andetagen börjar bli tyngre.
Plötsligt landar vi på något. Det är levande och hårt. Det är varmt, känns som att landa på förtorkat svavel. Fötterna bränner. När det ryter hoppar jag till, jag tappar nästan balansen men lyckas ändå hålla mig kvar. Kvar på en drakrygg och plötsligt försvinner vi utan att veta vart. Vi försvinner ingenstans.