victorygirl

Bilder tagna för ett år sen. Då var jag en tjej som inte knappt kände sig själv i huvudtaget, en tjej som blev förvirrad när hon såg sig själv i spegeln. Längden låg kanske på 165 cm och jag kunde ha Lee-jeansen som jag verkligen inte kan få på mig idag.

Vet ni vad? Jag tycker det är lustigt hur man bara kan förändras så snabbt, skjuta upp som ett skott i luften, helt plötsligt känna att man inte hör till kategorin "barn" längre. Jag hänger inte med. Inombords känns det ju som man fortfarande är den lilla, busiga och lekfulla tjejen som inte vet så mycket (vilket hon egentligen gör.) Men man märker - även om man känner sig liten inombords - att världen kräver mer av en själv. Nu är det ansvar som gäller och höga krav ställs, och mer kommer. Jag är nu några månader över 17 och fyller 18 om snart bara ett halvår. Det är det som så skrämmande. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt tiden som bara runnit iväg.

Just nu känner jag bara:
TA TAG I DITT LIV, VICTORIA.