Självförtroende
Vissa dagar är bättre än andra. Det är min mening. Idag har jag varit så negativ till allting, jag har verkligen fått kämpa för att hålla huvudet över vattenytan. Självförtroendet har helt och hållet försvunnit och jag fattar inte ens vad jag gör på den här gröna jorden? Allting är så meningslöst ibland. Jag tänker, hur skulle världen vara utan mig egentligen?
Jag vet att man inte ska klanka ner på och nervärdera sig själv, men jag undrar liksom bara. Skulle det vara någon skillnad alls? Det skulle det, säger en röst i mitt huvud och en annan säger att jag lika gärna kan ruttna och dö bort för jag inte är värd någonting alls.
Jag tror att alla har sådana tankar. Att det inte bara är jag som vareviga dag försöker ignorera den ene samtidigt som man ger plats åt den andre. Att det inte bara är jag som har drömmar om att bli en starkare människa. Att det inte bara är jag som dränker det posetiva och tar in det negativa. Att det inte bara är jag som önskar att jag vore någon helt annan.
Jag har haft dåligt självförtroende ett bra tag, men det har varit kämpigast i skolan. Det var ett tag som jag inte vågade vara mig själv, det var ett tag jag inte vågade säga någonting i klassrummet. Jag har nästan aldrig känt känslan av att jag kan något. Bara den där klumpen i magen om att allt är fel. Fel.
Men även om det känns tufft hoppas jag. Jag hoppas om att jag kanske bli starkare efter den här perioden. Eftersom jag är kristen och har en tro på Gud, tror jag att han kan hjälpa mig och det vill jag säga att han har gjort. Han har hjälpt mig så oerhört mycket, gjort mig starkare och starkare.
Men det jag vill säga till er som läser detta, det finns alltid hopp även om det verkar omöjligt. Mitt hopp står hos Gud för jag vet att han kan bära mig när jag inte längre kan gå. Jag vet att han drar upp mig ur djupa vatten och att han alltid vandrar bredvid mig i skolan, och vakar över mig när jag sover. Han är ett ljus i mitt mörker och han kan bli ett i ditt.
