victorygirl

 

Love love love? What is it really about? Nej men seriöst nu... I have no idea. Haha. Man ser folk på stan hålla handen, pussas lite här och var och det är helt enkelt svårt att sära på dem, men är det allt? För om det är det så håller det inte för mig... ALLS. Om jag ska vara helt ärlig så är jag sjukt trött på sånt (!!!!) Ja, du läste rätt, jag är trött på att se allt gulligullande och har till och med kommit på mig själv med att bli irriterad på löjligt förälskade människor... Haha... dumt av mig kanske, men så är det. För mig (i min värld dårå) måste det vara så sjukt mycket mer än pussar, kramar, gosigos... Ja, ni vet! Det finns andra saker som spelar roll!

Jag behöver någon som kan stå för vem han är, någon som är stark och självsäker, men ändå ödmjuk och ömsint. Någon jag kan prata med om ALLT som pågår i mitt huvud. Någon som kan lugna ner mig mellan varven när det blir för stressigt, någon som inte är rädd för att säga till mig när jag överreagerar och blir arg och gör fel. Någon som kan torka mina tårar och få mig att le när jag egentligen bara vill gråta ännu mer. Jag behöver någon som kan stå ut med mitt högljudda skratt och som hittar charmen i att jag gör bort mig ibland och säger helt fel saker vid fel tillfällen. Någon som accepterar mig för den jag är och hur jag är. Jag behöver någon som jag inte behöver vara obekväm inför, någon som får mig att inse mina goda egenskaper och ger mig visheten och kraften att förbättra mina mindre goda. Jag behöver någon som älskar Gud över allt annat och som inspirerar mig till att tro ännu mer och som kan tala om för mig när jag är svag att: "Victoria, Gud fixar det här... kom så ber vi!" Jag behöver någon som står ut med mig och håller löften, någon som förstår att smink är viktigt för mig, att det är mitt intresse och att han inte kan få mig att ändra på det. Jag behöver någon som triggar mig till att göra saker jag absolut inte vågar eller tro mig klara, någon som står ut med mina humörsvängningar och min glömskhet. Någon som värdesätter familjen och vill ha ett vackert hus fullt av ungar. Någon som utsätter mig för äventyr och får mig att inse när vi tjaffsar om något oviktigt vilken underbar man jag har, och inte hur mycket jag irriterar mig på honom. Jag behöver någon som älskar mig lika mycket som jag älskar honom, någon som visar mig uppskattning när jag verkligen behöver det. Jag behöver någon som när mitt hjärta och hela jag är full av ångest kramar om mig, pussar mig på pannan och säger att allt kommer bli bra. Någon som är humoristisk men också allvarlig, någon som hittar balansen däremellan. Någon som får mig att skratta och bli alldeles varm inombords. Någon som vid altaret säger "ja" för att han ser en ljus framtid med mig. Någon som också får mig att inse att kärleken Gud skapade är vacker och ärlig. Sist behöver jag någon som får mig att inse varför folk går och håller hand och pussas på stan hela tiden - att det faktiskt är finare än vad det ser ut.

Halli Hallå! 
Försov mig en aning imorse. Inte för att jag har någon direkt tid att passa när jag är arbetssökande, men man vill ju inte missa dagen. Tänk, den här dagen har kanske något helt magnifikt att ge? Jag tror faktiskt på att varje dag är en gåva, men bara för att jag tror det så är det inte alltid som jag tänker så. Jag menar, vissa dagar känns ju helt kaotiska och man undrar liksom är detta allt? Kommer mitt liv se ut så här för evigt? Men det kanske är just vid de situationerna man ska tänka vilken möjlighet det är med alla dessa dagar? Genom att tänka att varje dag är gåva kommer en liten gnutta optimism fram och man finner nog lättare en lösning på sina tvister, problem, funderingar osv. Livet är värdefullt. Jag har börjat inse det nu. Ja, Victoria 19 år insåg att livet är värdefullt den 26 oktober 2012. Haha. Skämt åsido. 

Men jag fortsätter på det här spåret. Livet har minsann sina ljusglimtar i mörket och dessa kommer ifrån gåvan från ovan, dagen. Har ni inte varit med om att man vaknat upp en dag, känt sig nere, sur, arg, deprimerad och tänkt att "nääeh, jag vill inte leva idag", eller att du kanske känt dig så ensam och att ingen bryr sig? Du kanske har PMS, fått dåligt resultat på provet, ja, du vet själv vad som drar ner dig och vad som triggar igång viljan att sjunka igenom jorden. Detta har jag upplevt. Massor av gånger när väckarklockan ringt och jag öppnat ögonen har jag känt den där känslan som bara talar om för mig att det är ingen idé att gå upp, vad har jag att ge? Jag är värdelös, ingen bryr sig, jag kan ju lika gärna ligga kvar här och dö. Men det vågade jag aldrig, så jag gick upp, klädde mig, åt frukost och sen åkte till skolan. Och kära nån, den motivationen jag hade där (läs: skolan) var en ljusglimt för när jag kom dit kunde någon ängel komma fram leende och säga: "Vickan, vad snygg du är idag!" och plötsligt kunde min nedstämdhet försvinna för ett tag och jag kunde hitta motivation att vilja ta del av mitt liv igen, hitta en lösning, få lite mer självförtroende, känna mig älskad och sen med tacksamhet le tillbaka och säga "Tack, du med!" 
Ljusgimt, eller vad säger du?

Jag får sjukt mycket inspiration nu när jag skriver detta. Det ger mig också mer motivation. Ljusglimtarna finns därute och bara väntar på att vi ska komma ut och möta dem. Och det är inte bara det. Du ska veta att du är aldrig ensam med att känna dig nedstämd, ledsen eller arg. Vi är många. So instead of waiting for someone to light up your world, be that someone. Varje dag är en gåva full av nya möjligheter. Jag ska ha det i åtanke från och med nu. 

There have been a couple of days now. I've been kind of low lately. I've been trying to figure things out. I've been crying a lot because of reality. Sometimes I feel so alone and I forget things about life, faith, who I am... yeah, but I guess that stuff happens to anyone in my situation. Everything is new, fresh, scary, exciting... You name it. 
But things have kind of changed now. I don't feel low anymore. I am happy, really! God is amazing and I feel his hand reaching out for mine all the time, He remains there no matter what. I know that He will carry me if I fall. And that's everything to me. God has a plan and somehow we will figure things out together. <3

Hey you awesome people! Är det inte underbart att vakna upp kl. 09.00 då klockan ringer och man känner sig pigg, glad och förväntansfull? Jo minsann, det är ju hur underbart som helst. Har inte känt så på jättelänge men idag slog det mig att detta kommer bli en bra dHar beslutat mig för att ta tag i mitt liv. Oh yeah. Till exemel på onsdag ska jag in till stan och skriva in mig på körskolan. Orkar inte dra ut på mitt körkort längre för jag har insett att det skulle vara mycket lättare om jag hade det. Jag skulle kunna ta mig överallt. Så nu är jag minsann pepp på det.

Idag har jag tänkt att göra lite grejer. Städa mitt rum, söka några jobb och sen kanske ta en liten joggingtur (vill verkligen inte det sista alls, men det är ju just då man ska göra det har jag fått lära mig, haha) Har också tänkt spela in en ny covervideo och lägga upp på Youtube. Har ni missat min kanal så heter den Victorygirrrl och ni är varmt välkomna att kika in där! Med hjälp av min kanal håller jag mitt sångintresse uppe. Jag läste musik på gymnasiet ju och känner att jag inte vill bara släppa allting jag lärt mig (på sånglektionerna alltså), utan jag vill bara hålla allting fräscht, köra på och utvecklas ännu mer. Nog om det, haha. 

Hello hello!
Vet ni vad? Jag har börjat träna lite smått. Haha. Helt sjukt. Men jag fick panik. Insåg att min livsstil höll på att braka ihop. Den var inte hälsosam. I flera veckor har jag suttit i soffan med min laptop i knäet och käkat onyttigheter och sedan fått ångest över att jag gått upp några extra kilon, och det är verkligen inte kul att känna så. Dessutom kände jag mig trött och som jag levde i en bubbla. Inte kul. Så jag gick på stan förra onsdagen och kände bara att jag skulle köpa ett par löpartights. Köpte ett par billiga på Cubus och sen dagen efter sprang jag (joggade rätt långsamt) 4 km utan att stanna. Wow, säger jag. Jag har alltid hatat att jogga och tyckt att det varit såååååå JOBBIGT! Men efter jag sprang dessa km fick jag lite självförtroende och kände bara oh yeah, jag ska börja göra det här för jag mår så bra av det, och det är faktiskt sant. I clear my head while I'm running liksom och det är så underbart gött. 

Jag har sagt till mig själv nu i början (detta är en slags omställning, är ju som sagt inte van att träna alls, haha) att jag ska springa 2 gånger i veckan och verkligen hålla detta. Sen kan man ju öka om man känner för det. Men två gånger i veckan 4 km är riktigt bra nu i början känner jag faktiskt. Yesbox, it's how I roll. Så nu är det dags för en liten springtur. 

Ha det gött alla. Kraaaam!

Virrvarr. Huvudet känns tungt men det kanske beror på att jag har månadens jobbigaste vecka. Jag är trött. Har inget liv. Tar det lugnt lite för mycket. Borde söka lite mer jobb. Borde träffa mer folk. Känner mig för ensam. Huvudet dunkar. Tankar om framtiden hotar. Jag vet inte vad jag vill bli. Tankar som 'kan jag ens bli nåt' dyker upp. Är jag någon ens? Dumheter, klart jag är. Alla är någon. Alla är en person av sitt eget slag. Jag är jag. Jag kommer alltid att vara jag. Det finns ingen annan jag kan vara. Jag är Victoria. 19 år. Arbetssökande. Rädd. Förväntansfull. Liten tjej & nyvuxen kvinna. Liten prinsessa. Drömmare. Musiker. Sångare. Egentligen livsnjutare. Latmask. Glömskan. Osäker. Rädd igen. Full av saknad. Rädd. Rädd. Rädd. Orolig. Rädd. Rädd. Rädd. Vad hände? Åren bara gick. Studenten visste jag om. Det var mitt mål. Världen utanför skolan är så mycket mer. Finns så många vägar att gå. Så många valmöjligheter. Det är konstigt. Allt är så konstigt. Jag? JAG? Jag är ju bara en liten flicka. Jag tänkte aldrig på livet efter gymnasiet. Jag kunde aldrig se mig själv i den stora vida världen. Jag visste inte att jag skulle klara det. Det är så konstigt. Vad gör jag nu? Vad kommer hända? Ingen blekaste aning. Kommer jag flytta ifrån mamma, pappa och brorsorna? Kommer jag klara av att stå på egna ben? Kommer jag få nya vänner? Äkta vänner? Kommer jag må så där fantastiskt bra som jag önskar? Kommer jag hitta någon och bli lite kär? Bli förlovad, kanske gifta mig, flytta till en villa? Kommer vi få barn? Kommer jag bo någon annanstans? Musiken? Hur blir det med den? Kommer jag göra något som förändrar människors liv? Som förändrar världen? Kommer jag hitta hem? Kommer jag vara lycklig? Det värker i mitt huvud. Så många frågor. Inga svar. Bara friden som omger mitt hjärta. Jag är rädd. Vill inte vara ensam hela livet. Vill inte bo här. Jag vill ut och se världen. Jag är rädd. Denna fruktan tär på mig och försöker bryta ner varje cell men jag säger NEJ. Det finns så mycket mer. Det finns något större, ljusare, starkare. Jag förlitar mig på det. Jag litar på dig. Gud, du är allt för mig. Hela min värld. Jag vill inte brytas ner av detta. Dessa tankar. Nej. Utan byggas upp. Jag litar på dig. Du har en plan. Den vill jag ta del av. Together we are the WINNING team. Yes. Together we're strong. Jag litar på dig. Jag överlåter mitt hjärta till dig och mina tankar. Jag ber. Amen. 

Snacka om virrvarr. 

Alltså det är jättebra saker som händer just nu. För några timmar sen ringde en person till mig och gjorde mig riktigt glad. Det var arbetsgivaren på det där stället jag frågade om jobb på, ni vet. Är inte det hur otroligt underbart fantastiskt som helst? Hon erbjöd mig att provjobba hos dem imorgon, på tisdag och sen på onsdag. Hur låter det??????? I mina öron låter det såååå bra!! Bönesvar till tusen. Jag är så glad. Gud fixar allting. Ibland kan det kännas så sjukt tomt, men Han kommer när man minst anar det (när man är såååå nära att ge upp) och bara tar tag i saker. Han gör det bästa för oss och ja, Han är helt otrolig!! Truly amaaaazing. 

Nu förstår ni att jag kanske också är lite nervös. Min puls är så hög och jag är som ett litet lyckorus. Detta känns så bra, allting kommer att lösa sig så fint. Jag känner verkligen det och främst av allt, jag kommer växa sjukt mycket i mig själv genom att jag gör detta. Jag tror verkligen att jag kommer få lära mig supermycket dessa dagar och jag hoppas att de som jobbar där kommer fastna för mig och vilja att jag senare ska börja jobba på riktigt *håller tummarna* för själv tror jag att jag kommer stormtrivas. Wow. Fattar inte riktigt vad det är som händer. Jag är så hiskeligt glad, ni förstår nog inte hur. Tack tack tack tack Jesus för att du bara för mig på rätta vägar och fixar allt i mitt liv. Jag älskar dig mest av allt i hela världen. Taaaaack!!!

Aaahhh. Blir helt till mig här. Men nu måste jag hoppa in i duschen och fräscha till mig (big day tomorrow you know :D är det verkligen sant????) och sen titta på X Factor. Hoppas på att programmet tar upp några riktiga talanger :) 
Jaja. Nu var det slutpratat. Ha det gött alla!!!

Mina dagar på sistone har varit upp och ner. Alltså ibland känner jag bara att jag inte riktigt tänker efter ordentligt. Vad jag vill göra och vad det kommer få för konsekvenser. Men å andra sidan är det sjukt svårt att veta i vissa situationer. Å. I feel like I'm trapped sometimes. Men å andra sidan (igen) vet jag ju att saker och ting kommer förändras. I won't feel like this forever. That's for sure. Yes. Faith stays strong no matter what happens. 

Ovanstående meningar i kursiv text är bearbetning av tankar som jag behöver få ur mig. Just ignore them. I torsdags var jag på stan och utförde en hel del ärenden. Hade till och med flyt den dagen. Å ja, det var en sjukt bra dag måste jag säga. Jag frågade om ett jobb på en gammal praktikplats och var sjukt nervös inför att ens visa upp mig där och presentera mig själv. Jag gick dit tidigt precis när de öppnade, men blev skitnervös så jag gick till optikern istället (som jag också skulle göra den dagen) och bokade synundersökning. Tror ni inte att jag kände hur klumpen i magen då blev ännu större? Jag hade ju lovat mig själv att göra det där den torsdagen. Så efter att jag varit hos optikern och tittat/provat bågar aningen för länge tog jag mig i kragen och gick dit. Väl därinne kom nervositeten igen. Hög puls och allt, ni vet. Men jag bad till Gud att Han skulle ge mig styrka. Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft, Fil 4:13, intalade jag mig själv flera gånger. Jag tog ett paket té som luktade gott och gick fram till kassan, pushade mig själv... och ja, presenterade mig. Och så fort jag öppnade munnen kände jag bara hur Gud liksom ordnade allting. Jag fick en riktigt bra kontakt och upplevde en känsla som kändes så positiv. När jag stod där kändes allt så hoppfullt och jag fick självförtroende.

Du som läser detta kanske bara; men, what? Det där kan ju vem som helst göra? That's nothing! För dig kanske det känns så, men för mig var det superjobbigt. Det här med att marknadsföra sig själv är väldigt skrämmande för mig. Jag har under största delen av mitt liv varit bättre på att trycka ner mig själv, så det här kändes till en början svårt, läskigt, tungt och ja, det kändes så omöjligt. Men wow. Gud lyfte mig verkligen och hjälpte mig. Han tog bort rädslan så fort jag bara tog det där steget och fick mig att blomma ut i situationen jag befann mig i. Wow alltså. Gud är så fantastisk! Ni anar inte alltså, när man förlitar sig på Honom och låter Honom leda så kan man även göra saker man tycker är så läskiga. Är inte det coolt? Hela mitt liv har jag varit så rädd för typ allt, men när jag blev frälst och fick verkligen lära känna Gud hjälpte Han mig med ALLT. Jag har fått så många bönesvar som jag är så tacksam över alltså. Jag bara ler när jag skriver det här för jag är SÅ TACKSAM! Wow. This is overwhelming!!! GOD IS GOOD!!!

Jag hoppas att detta sjönk in i några av er! Kram på er fina människor!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoooola!! Jag klev upp för en timma sen, haha. Snacka om sovmorgon?! Ja ja. Igår var en väldigt lång dag för mig. Vaknade runt halv åtta för att göra mig i ordning, tog bussen runt 9-tiden för att åka in till stan. Där strosade jag runt lite, lämnade in ett CV (YES I DID IT FOR ONCE) och köpte lite grejer. B la köpte jag en foundation som jag fullkomligt älskaaaar. Rätt märke, rätt färg, rätt egenskap... kan det bli bättre??? Den är från Clinique superbalanced makeup. UNDERBAR som sagt.

Igår köpte jag även en present till min fina Lotta som ska firas idag. Nästa vecka fyller hon 19 år, men ska firas av lite tjejkompisar ikväll. Riktigt kul måste jag säga. Sist jag var på någon födelsedagsfest var sjukt längesen så jag ser riktigt fram emot ikväll.

Nu måste jag städa mitt rum. Sen rensa ogräs (lovat mina föräldrar att göra det lite varje dag), sen duscha och fixa iordning mig. Kram!

Where the spirit of the lord is, there is freedom.
Något jag håller fast vid just nu. 

Hej!! Alltså jag har skrivit så många inlägg här på bloggen under veckan, men aldrig publicerat dem eftersom de varit så flummiga. Inte underligt kanske. Mitt liv är sjukt flummigt. Den här veckan har jag typ bara sovit, tittat på tv/film, varit på datorn, spelat piano, läst osv. Dock kände jag att jag behövde en sån vecka. Behövde ta det lite lugnt och tänka på livet. Vad vill jag med mitt liv, vad vill Gud? Vad har Han för plan för mig? Det är såna djupa frågor alltså. Varje dag har jag försökt känna efter och frågat Gud, men det enda svaret jag får är lättnaden som jag känner. Det är en lättnad som säger att allting ändå kommer att bli bra. Jag kommer klara mig. Jag förlitar mig på detta: If our God is with us, who can ever stop us? And if our God is for us, who can stand against? Detta har burit mig genom svåra dagar då jag känt mig nere och bär mig fortfarande.

Det här är en sån oerhörd förändring i mitt liv, ni måste förstå det. Innan när jag gick i grundskolan och gymnasiet hade jag bara skolan i tankarna. Det var ju i stort sett den enda erfarenheten jag hade. Hela min uppväxt har ju i stort sätt handlat om att lära sig saker om livet. Mitt enda mål under dessa år har varit att ja, tänka sig, en vacker dag tar jag studenten. Vad som händer efter det visste jag inte då (tro mig, jag vet inte det nu heller)... och helt plötsligt befinner jag mig här utan bestämda scheman eller planer. Från och med nu bestämmer jag allting själv. Ni förstår nog inte hur sjukt och overkligt jag tycker detta är. Att bli vuxen. Skulle jag någonsin bli det? Jag minns att jag inte kunde tänka mig som det i grundskolan. Men nu kryper de vuxna dagarna sig närmre och jag börjar inse att nej, jag kommer inte ifrån det. Jag kan inte stoppa tiden. Jag blir ju äldre och äldre för varje dag som går. Vem vet?! Om några år är jag kanske gift och väntar på att bli mamma. Hahaha, ååååååh, ursäkta, men det låter så sjukt!! Jag? Mamma? Undrar hur jag kommer vara? Hoppas på en bra sådan!

Värst var babblar på. Mina inlägg blir alltid så flummiga, men det beror ju på att jag mest bara skriver ner tankar och känslor. Ingen krönikör här inte, haha. Men just nu ser jag faktiskt bara fram emot framtiden. I'm excited and ready for it!

Ha det bra ni fina människor! Kram!

 

 

I miss having you by my side
You're everything I'm not
We are different in a good way
We laugh and tease and make fun of each other
We have our serious chats too
With your company I feel special and unique
I can be myself without any shame
Even though you think I'm crazy
I know you will always be there no matter what
That is the connection we have
We will never be left overs in each others' company
No, I have a feeling we always will be friends

 

Your love has ravished my heart and taken me over
And all I want is to be with you forever
So pull me a little closer
Take me a little deeper
I wanna know your heart
'Cause Your love is so much sweeter
Than anything I've tasted
I wanna know your heart 

How great your love is for me... Whoa whoa <3 

 

 

 

Vad gör jag idag då? Jo, just nu håller jag på och fixar jättemycket i rummet. Jag rensar bort gamla kläder i garderoben. Det finns så mycket gammalt där som jag aldrig använder, så varför behålla det? Bort med det gamla och in med det nya. Snart kommer hösten och jag gör mig redo inför det. 

That's up for now. Nu är det dags att fortsätta. Kram!