victorygirl

Sitter och myser i mitt rum. Tänker gör jag också. På något sätt vill jag bara förklara min kärlek till musik för er. De flesta av er vet att jag läste Estet Musik på gymnasiet och trivdes galant. Jag lärde mig så sjukt mycket om körsång, noter, takter och rytmer, ja you name it och det var minsann värt lite tårar ibland. Men mest av allt lärde jag känna mig själv på ett sånt unikt sätt. Ni förstår, musik för med sig en oerhörd gemenskap samtidigt som den också är väldigt individuell och personlig. När vi inte kan sätta ord på våra känslor kan vi hitta på en melodi som återspeglar exakt hur vi känner oss, eller hur vi vill känna oss eller har känt. Det är otroligt häftigt, underbart... vackert. 

Jag älskar känslan när jag sjunger. Hur jag bara kan släppa allting för en stund och fokusera på mitt hjärta. Ni förstår, mitt hjärta lever i varje ton som ljuder från min mun och det finns en tanke bakom det. Jag är en känslosam människa. Det är otroligt vad jag känner och mina känslor bearbetar jag på olika sätt. Ett sätt är musik. När jag är ledsen kan jag sjunga för att vrida ur mig sorgen och ni ska veta att det funkar. När jag är glad trallar jag på stan och ja, folk tror nog att jag är galen... Men blygheten som har att göra med min sång har försvunnit och det älskar jag. I love to sing and it loves me. Vi sätter punkt där. Nu ska jag läsa.