victorygirl

Hej.

Den senaste veckan har jag varit i Göteborg... my very soon to be home. Vi flyttar dit i sommar, AHHHHH! Mitt hjärta skuttar så fort jag tänker på det... Känner lyckorus i hela kroppen. Jag hade så underbart där. Firade påsk, åkte massor av spårvagn, promenerade i Vasa, hälsade solen välkommen och lät den värma mig, träffade släktingar, hade mysiga kvällar med kusin, träffade fina vänner, åt glass och massor av godis utan att bry mig om konsekvenserna. Jag mådde bra helt enkelt. Och nu räknar jag dagarna tills vi kan få flytta in. Detta kommer bli den bästa sommaren ever. Det känns som om att börja om fast samtidigt fortsätta. Jag kan få vara mig 100% utan att bli stoppad. Jag kan få skratta hur högt jag vill och le hur stort jag vill utan att bli hyschad. Jag behöver inte smyga längre. I can be me. Det betyder mest i hela världen. Jag lämnar den gamla Victoria här i rumsväggarna. She who was just pretendning to be someone she wasn't. Det är dags att blomma ut. Vandra i ljuset. Åh. Jag älskar hur det låter och att jag bara vet att framtiden ligger där och väntar på mig. 

Gud har verkligen välsignat mig alla dessa år, men just nu känner jag att Han har något nytt för mig som väntar, och jag älskar äventyret. Jag orkar inte vara rädd längre. Från och med nu kliver jag ur skalet. I step out of the box and start walking. It's definitely not going to be simple, but it's going to so worth it.