victorygirl

Jag är trött, jag faller ihop snart. Igen. Mina ögonlock är tunga och linserna är torra, de vill inte vara där de ska vara. Det är jobbigt. Engelskan är sånt som tar kol på en. För jag vill ju så mycket hela tiden. Jag vill lyckas. Hela tiden. Varför kan jag inte det? Varför måste jag känna klumpen i magen, som bara blir större och större hela tiden? Varför kan inte livet vara som förut? Som när man var liten och lekte i trädgården, mitt i sommarn. När man hade picknick med bästa kompisen. Varför kan det inte bara släppa? Jag är trött på ångest. Jag är trött på mig. Kan jag inte få sova, sova ut, utan att tänka. Jag får så ont i huvudet av alla tankar. Kan ni inte släppa? Varför kan ni inte bara gå?