Mitt hjärta tillhör Göteborg
God kväll!! Mina ögon värker. Haha. Men det är för att linserna har suttit i i två dar nu, så det är bäst att springa in på toaletten och ta ut dem med detsamma efter det här inlägget. Hjälp vad torra de är alltså! Men strunt samma. Detta får gå an ändå.
Idag har jag faktiskt inte gjort ett skit. Jag har varit en asocial tonåring som inte orkat tänka på annat än sig själv. Suck! Måste säga att det känns lite segt att vara hemma i Norrköping ändå (tyvärr men sant) Jag trivs ju så mycket bättre i Göteborg, på västkusten. Som om jag vill bo där! Som om alltså. Hoppas vi hittar ett fint hus snart så vi kan flytta bara. Längtar som bara den. Vill inte sitta fast i Norrköping för alltid även om staden har sin charm. Men hjärtat tillhör ju Göteborg som sagt.
Jag föddes i mars, 1993, på Mölndals BB och växte upp där. Som barn kännetecknades jag som snäll, lätt att ta hand om, busig, söt och positiv till allting. Jag brukade hänga med mamma och pappa överallt utan att de fick några som helst problem. När de åkte bort på en lovsångsövning eller liknande (mina föräldrar var engagerade i en kyrka) tog de alltid med sig en resesäng som de la mig i när det började bli sent, och vips så somnade jag med tummen i munnen - min så kallade bästa vän som barn.
Jag, mamma, pappa och min lillebror Matthias (som kom året efter) hade det mysigt i Mölndal (vad jag minns), och bodde i ett slitet hus där den gråa färgen som en gång varit vit hade flagnat bort. Vi hade en stor tomt med äppel, plommon och päronträd. Jag minns att det växte jätte vackra blommor också på sommaren. Det kändes som man befann sig på en äng, där humlorna surrade i ens öron vart man än gick. Vi hade också syrénbuskar som jag och Matthias älskade att leka i. Jag minns att vi brukade leka att det var vårat hus. Haha!
Huset bestod av en hall, toalett, vardagsrum och ett stökigt lekrum. En trasig trappa som tog sönder alla mina strumpor ledde upp till lilla köket och sen sovrummet där vi sov allihop. Låter det inte lite mysigt ändå? Det tycker jag! Mihihihi.
Nu finns vårat lilla hus inte kvar längre. De rev det när vi flyttade därifrån, och lägenheter tog platsen istället. Sorgligt tycker jag... Men that's life! Nu ska jag sova. God natt!
Idag har jag faktiskt inte gjort ett skit. Jag har varit en asocial tonåring som inte orkat tänka på annat än sig själv. Suck! Måste säga att det känns lite segt att vara hemma i Norrköping ändå (tyvärr men sant) Jag trivs ju så mycket bättre i Göteborg, på västkusten. Som om jag vill bo där! Som om alltså. Hoppas vi hittar ett fint hus snart så vi kan flytta bara. Längtar som bara den. Vill inte sitta fast i Norrköping för alltid även om staden har sin charm. Men hjärtat tillhör ju Göteborg som sagt.
Jag föddes i mars, 1993, på Mölndals BB och växte upp där. Som barn kännetecknades jag som snäll, lätt att ta hand om, busig, söt och positiv till allting. Jag brukade hänga med mamma och pappa överallt utan att de fick några som helst problem. När de åkte bort på en lovsångsövning eller liknande (mina föräldrar var engagerade i en kyrka) tog de alltid med sig en resesäng som de la mig i när det började bli sent, och vips så somnade jag med tummen i munnen - min så kallade bästa vän som barn.
Jag, mamma, pappa och min lillebror Matthias (som kom året efter) hade det mysigt i Mölndal (vad jag minns), och bodde i ett slitet hus där den gråa färgen som en gång varit vit hade flagnat bort. Vi hade en stor tomt med äppel, plommon och päronträd. Jag minns att det växte jätte vackra blommor också på sommaren. Det kändes som man befann sig på en äng, där humlorna surrade i ens öron vart man än gick. Vi hade också syrénbuskar som jag och Matthias älskade att leka i. Jag minns att vi brukade leka att det var vårat hus. Haha!
Huset bestod av en hall, toalett, vardagsrum och ett stökigt lekrum. En trasig trappa som tog sönder alla mina strumpor ledde upp till lilla köket och sen sovrummet där vi sov allihop. Låter det inte lite mysigt ändå? Det tycker jag! Mihihihi.
Nu finns vårat lilla hus inte kvar längre. De rev det när vi flyttade därifrån, och lägenheter tog platsen istället. Sorgligt tycker jag... Men that's life! Nu ska jag sova. God natt!
Vackra Göteborg!
Kommentarer
Postat av: Ines
Göteborg är alltid den bästa staden!
Trackback
