victorygirl

Vad man ska orka göra saker hela tiden. Hela livet handlar nästan om att orka. Jag ber till Gud varje dag att jag ska orka med dagen och alla dess utmaningar. Jag blir så himla nojjig och orolig för allt i hela världen. Jag önskar att jag var si eller så, har komplex över min hjärna och känner mig allmänt irriterad hela tiden. Det är så fruktansvärt tråkigt att man känner så att jag bara måste sluta. Alla människor är olika... kan man inte bara inse det NUUUUU?! Vi kan inte göra något åt att vi är som vi är egentligen. Det är bara att acceptera, orka och framförallt tillåta att vara sig själv.

Allt är så underligt. Ibland älskar jag att vara mig. Jag kan trivas så bra med mig själv och le. Jag kan känna den här underbara känslan som jag kallar för "glädje"... Håller ni inte med om att den är bäst i världen? Kroppen består av endast sockerdricka och man skuttar runtomkring och vistas kring människor man verkligen tycker om. Åååh, vad jag mår bra då. Jag mår också jättebra när jag får höra positiva saker, när jag gjort någonting bra som t. ex varit en psykisk påfrestning (att hålla ett tal är ett bra exempel). När jag ser härliga människor som tycker om sig själva blir jag lycklig, också när jag ser fina kärlekspar som går hand i hand på stan. Jag blir lycklig utav glass i sommarsolen, av att se min mamma. Men SÅÅÅ ENORMT lycklig blir jag när jag får se min bästavän. Hon är fin på alla möjliga sätt och vis, ingen slår henne!

Men när jag sjunger händer något speciellt. På insidan brinner en eld, hjärtat slår fort och jag uttrycker alla mina känslor. När jag sjunger känner jag en slags frid och tunga stenar blir till sandkorn för en stund. Den känslan är så underbar. Jag lever lite i en slags dimma då och får frid i hjärtat. Det känns som någon kramar om det och sprider värme. När jag sjunger lever jag. Jag är jag då.

Önskar att jag föralltid kunde känna den här lyckliga känslan. Det är nog en utmaning för oss alla, en viktig sådan. Mitt mål i levet är därför att orka. Livet handlar ju om i stort sätt att orka, andas och skratta. Vi får aldrig glömma vilka vi är och varför vi finns till.

Sååååå mycket krav. Jag spyr. Orkar inte. Gör inget vettigt ändå. Ändå ja, ändå är man slutkörd och orkar inte göra någonting. Vad är det för sätt, Victoria? Ryck upp dig! Kan du det? Kan du åtminstone försöka lita? Visa vad du går för? Det underlättar... kom igen och ta tjuren vid hornen! Yääääääääääähhhh, nu kör vi!!!!

Igår hittade jag gamla anteckningsböcker från tidigare år... innehållen väcker minnen som känns som igår, och novellerna ger inspiration.

"Solen skiner och bryter himmelens ljusblåa kontrast. Det speglas i vattnet. Det ser ut som ett porträtt Monet själv skulle målat, bara de impressionistiska dragen saknas. Det skulle bli en fin målning som kanske smyckade någons vägg. Den kanske till och med skulle betyda något. Betyda något fint. Men Monet är död och det finns ingen målning, utan det är verklighet. Hennes fantasi går bara över styr. Hon vet kanske inte skillnaden mellan verklighet och fantasi. Hon vet kanske inte heller vem hon är. Det kan vara anledningen till varför hon sitter ensam och tittar ut över vattnet. Det ger så mycket intryck och färg på tillvaron. Hennes usla och tråkiga tillvaro som inte medför någonting alls. Hon är ju bara ensam. Ingen frågar någonsin efter henne. Hennes mamma tjatar bara om att maten är klar och att det är dags att gå upp för att hinna till skolan. Annars hör hon inget ifrån någon. Bara sina inre väsen. Och nu sitter hon och speglar sig i vattnet under solen som strålar. Solen som smeker hennes ansikte och den ljumma vinden som blåser henne i nacken. Måsarna skriker i hennes öron och livet är som det brukar vara."

"You all know what has happened when a girl does not wear a smile. 
'What is wrong?' You might ask and put your hand on her shoulder.
Her answer is disagreeable.
She is confused.
With a pale and empty face she passes.
Without no heading to go. "

"If I should write a book I would have put down ever dream
If I should write a book I would have told youngsters to never lose their minds and get into stupid things
If I should write a book I would have told them to eat more ice cream 
If I should write a book I would not have pretended like I got wings"

Mitt hjärta gör ont när jag ser dig ledsen
Det hugger i magen och jag kippar efter luft
Var är du nu? Hur mår du?
Har du någonsin haft en vän som betyder allt? Jag menar, verkligen allt?
Jag träffade en sån för 4 år sen, och hon förändrade mig på ett sånt underbart sätt
Jag tycker om dig!! Du måste förstå det. 

Brännande glödhet hud. Det kliar, det är outhärdigt... men å, vad jag struntar i det just nu. För NU vill jag bara tänka på dig. Jag känner din smärta när du beskriver den för mig och vill bara sträcka ut min hand emot dig. Dra upp dig från det djupa och svåra. Det är ju det vänner är till för, och du är min bästa. Vi är till för att gå genom allt tillsammans - vare sig det handlar om svackor eller höjdhopp. Snälla, låt mig få hjälpa dig! Låt mig få bära dig när hoppet sviker, låt mig få vara den där vännen med den öppna famnen för det är just henne jag vill vara, även om vi bor så förfärligt långt ifrån varandra. Låt mig! Jag älskar ju dig!


I will always reach to you

Jag musicerar för att koppla bort

Jag har funderat på detta ett tag... velat och så menar jag... men nu är jag ju nästan säker på att jag vill. Skulle faktiskt vilja ta hål i övre delen av örat. Det är coolt och jag som för övrigt inte är cool alls skulle nog se lite "coolare" ut i det. Jag har ju inte en sån överdriven stil.. jag är rätt mesig av mig, därför tror jag att detta skulle vara fränt. 

Det sugeeeeeeeeer att jag inte hittar min överföringssladd till min älskade Nikon D40! När det är så fint väder som det är just nu vill man ju gå ut och fota i naturen, föra in bilderna i datan, redigera lite och lägga ut lagom fina vårbilder på bloggen. Men icke sa Nicke, eller? Suck!!!

Det här inlägget blir som en lista. Vill bara skriva några saker som jag tänker på just nu:
1. På måndag har jag ett prov jag inte pluggat någonting till ---> EU
2. Idag vill jag inte visa mig för någon... skööönt, för det slipper jag. Det är bara jag, pappa och minstingen hemma.
3. Mitt rum är stökigt, vilket jag snarast bör göra någonting åt. 
4. JAG SKA VARA KONFERENCIER PÅ LUNCHKONSERTEN!!! - Det kanske inte är en stor grej för de flesta, men för mig är det sannerligen det. Jag, lilla Victoria, har aldrig ställt upp att vara det någon gång tidigare. Det har alltid varit ett BIG NO NO för mig eftersom jag inte tycker om att prata inför folk... But I guess that you sometimes have to do things that makes you stronger... och det är just därför jag tackat "ja!"

Det där var min lilla lista... Ha en fin lördag. Jag tar hand om mitt rum nu och senare ska jag plugga samhällskunskap! Ha det bäst i världen!!!

B

I miss you a lot
Your face and smile
Your music in my ears
and ofcourse all the memories
We used to have fun and laugh at every wierdness we could

Käre värld... jag vill inte skriva mer.
Jag har klumpen i halsen och vill bara gråta...
Men det struntar jag i nu. Jag är ju hela 18 år...
Jag ska älska utmaningen istället för att hata den.
Jag ska skratta och vara självsäker. 
Vara en bra tjej helt enkelt.
Jag hoppas att jag kan.
Jag vill ge allt nu.
In i det sista.

Snälla, jag vill bli lycklig igen.

Hejsan! Jag är lite sönderstressad och vet inte varför jag ens är inloggad på datorn. Jo, minsann, jag behövde en paus ifrån allt detta matteplugg. AAAAAAHHHH! Det är ju NP i Matte B imorgon och hur mycket kan jag? Det är inte mycket överhuvudtaget, så jag känner en väldig press på mig... och stress. Bara ett G skulle betyda så otroligt för mig. Matte B är liksom det svåraste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Snälla Gud, hjälp stackars lilla mig att klara det imorgon. Min hjärna må vara stor men ihålig.

Lycka till med pluggandet alla 93:or!

Jag ler, kramar om din hand och drar in ren luft i lungorna. Mitt hår börjar få nyanser av guld och kinderna förblir rosigare och rosigare var dag som går. I förstora jeansshorts och alltför slitna converse springer jag omkring positiv. Jag vill skratta och äta glass hela dagarna och umgås med vänner. Umgås med dig också, så klart! Du är allt för mig och måste finnas för att jag ska orka gå upp ur sängen varje dag. Tack för att du dog för mig. Jag tänker aldrig släppa taget om dig.

Jesus!

I skorna sitter karaktären, var det någon som sa till mig. Och sen dess har jag alltid tittat på hur människor förvaltar dem, hur de går och skuttar omkring på stadens alla gator och torg i converse, kilklackar, sneakers, booths eller slitna tennisskor. Jag dras som en magnet till skor... till människor också. Människan är så unik, så fantastisk!

Jag tror nog inte att vi inser det själva... vi är för upptagna med det som händer runt omkring. Det är ju läxor, arbete, familj, husdjur, träning osv. Hur ofta stannar vi upp egentligen bara och tackar oss själva för att vi är vi? Hur många gånger har det hänt att vi tar lite djupare andetag och slappnar av istället för att stressa runt och pressa oss själva? Seriöst nu, jag är så sjukt trött på mig själv... jag går ju bara runt och oroar mig för saker (du kanske också är sån) hela tiden. Jag tar allting så himla hårt. Varje smäll är som en atombomb, rena explosionen och jag blir som en raket som inte riktigt vet var hon ska ta vägen. 

Snacka om att jag är trött på det nu... Men tur har jag i alla fall.. att ha så underbara och fina vänner som förgyller min vardag i skolan. På senaste tiden har jag inte varit på topp, men skrattat har jag i alla fall gjort. Det har varit underbart!

Någonting annat som är underbart är att jag åker iväg till min fina Olivia imorgon för att ha världens bästa helg med henne och hennes församling. Vi ska nämligen åka på utflykt och så. Awesome!

Snälla, håll min hand

Jag ber till Gud just nu om mitt prov imorgon. Jag har ingen motivation längre... att sitta här och nöta på spanskan... samtidigt som jag är livrädd för om det är prov imorgon eller inte. Det känns ju som om jag inte kan någonting. Konjunktiv imperfekt rör till saker och ting ska ni veta. Man blir helt tankspridd och tappar tänkarförmågan. Suck! Dock har jag i alla fall haft en fin dag. Men ters sig verkligen allting som det ska? Ack nej. Jag är helt knasig, men så lycklig på nåt vis. 

Jag kan ju inte förklara a thing. Bara säga att det är fint just nu. Känslan att få skratta igen är underbar och värmen från insidan är så ljuvlig. Våren är även här i mig. Jag andas frisk luft på riktigt istället för att låtsas. Det är äkta också, alla leenden och så. Det känner jag i mitt hjärta. 

Snacka om flummigt...

Tjabba! Vet ni vad? Igår var jag på rockkarusellens distriktfinal i Linköping. Det var HELNICE. Jag skrek ju för full hals och hejade på de fina pojkarna som spelar i In Reverence! (även om jag var/fortfarande är jätteförkyld och förskräckligt hes)... Haha, men det var värt för de var VERKLIGEN GRYMMAST! Dock så kom de tvåa... det kändes surt, men orkar inte sörja mer över det, eftersom de är vinnare ändå!! The winner of my heart, haha! 

Innan jag åkte till Linköping var det lite kaos här hemma. Det blev lite stressigt när jag ringde Malin för att fråga om hon kunde möta upp mig vid resecentrum kl. 18:45.
"Men Vickan, det börjar ju 18:00?"
"Va????!"
Tjenare asså... då var klockan 17:45 och tror ni inte att pappa fick agera racerförare för att jag skulle hinna med bussen som skulle avgå 17:58... Japp! Och som tur är hann jag ju med allting, så jag kom till Linköping tack vare pappa och ett helt gäng kompisar som hjälpte mig hitta till Konsert och Kongress! Vilken tur man har alltså!

Men ååå, jag hade så roligt verkligen! Skrattade åt dåliga skämt, headbangade lite (tsss.. skratta ni), och log. Lever nog rätt länge på den roliga kvällen igår! Whihoooooo! :D 
Hoppas ni hade det väldans fint ni också, people!
You deserve the best!

♥

Thank you for everything that you do, I can finally breathe again... and laugh!

Det är rätt mycket plugg nu. Om två veckor börjar alla nationella prov som förmodligen kommer suga all kraft ur mig, så just nu gäller det att ligga på. Plugga matte B ska jag göra i helgen, samt spanska, engelska + en massa övning så klart! HJÄLP MIG, termins är om bara tre veckor eller nåt också. Allt kommer som ett bombnedslag. Just nu sitter jag föresten med naturkunskapen och tragglar genetikskluringar... så intressant, men svårt! Nu har jag inget mer att säga förutom att jag är så himla stressad. I wish you the best, guys! ♥♥♥

Hur i all sin dar...? Det går ju inte alls.
Jag försöker, kämpar på, jobbar under sån press, stess, utslag, jag gråter, biter ihop och försöker.
Jag är svinarg. Jag är så arg att jag blir ledsen. 
Men om jag verkligen försöker då? Jag gör det! Snälla.
Victoria betyder segrarinna... en dag... då ska jag klara saker.