Varje dag är en gåva
Halli Hallå!
Försov mig en aning imorse. Inte för att jag har någon direkt tid att passa när jag är arbetssökande, men man vill ju inte missa dagen. Tänk, den här dagen har kanske något helt magnifikt att ge? Jag tror faktiskt på att varje dag är en gåva, men bara för att jag tror det så är det inte alltid som jag tänker så. Jag menar, vissa dagar känns ju helt kaotiska och man undrar liksom är detta allt? Kommer mitt liv se ut så här för evigt? Men det kanske är just vid de situationerna man ska tänka vilken möjlighet det är med alla dessa dagar? Genom att tänka att varje dag är gåva kommer en liten gnutta optimism fram och man finner nog lättare en lösning på sina tvister, problem, funderingar osv. Livet är värdefullt. Jag har börjat inse det nu. Ja, Victoria 19 år insåg att livet är värdefullt den 26 oktober 2012. Haha. Skämt åsido.
Men jag fortsätter på det här spåret. Livet har minsann sina ljusglimtar i mörket och dessa kommer ifrån gåvan från ovan, dagen. Har ni inte varit med om att man vaknat upp en dag, känt sig nere, sur, arg, deprimerad och tänkt att "nääeh, jag vill inte leva idag", eller att du kanske känt dig så ensam och att ingen bryr sig? Du kanske har PMS, fått dåligt resultat på provet, ja, du vet själv vad som drar ner dig och vad som triggar igång viljan att sjunka igenom jorden. Detta har jag upplevt. Massor av gånger när väckarklockan ringt och jag öppnat ögonen har jag känt den där känslan som bara talar om för mig att det är ingen idé att gå upp, vad har jag att ge? Jag är värdelös, ingen bryr sig, jag kan ju lika gärna ligga kvar här och dö. Men det vågade jag aldrig, så jag gick upp, klädde mig, åt frukost och sen åkte till skolan. Och kära nån, den motivationen jag hade där (läs: skolan) var en ljusglimt för när jag kom dit kunde någon ängel komma fram leende och säga: "Vickan, vad snygg du är idag!" och plötsligt kunde min nedstämdhet försvinna för ett tag och jag kunde hitta motivation att vilja ta del av mitt liv igen, hitta en lösning, få lite mer självförtroende, känna mig älskad och sen med tacksamhet le tillbaka och säga "Tack, du med!"
Ljusgimt, eller vad säger du?
Försov mig en aning imorse. Inte för att jag har någon direkt tid att passa när jag är arbetssökande, men man vill ju inte missa dagen. Tänk, den här dagen har kanske något helt magnifikt att ge? Jag tror faktiskt på att varje dag är en gåva, men bara för att jag tror det så är det inte alltid som jag tänker så. Jag menar, vissa dagar känns ju helt kaotiska och man undrar liksom är detta allt? Kommer mitt liv se ut så här för evigt? Men det kanske är just vid de situationerna man ska tänka vilken möjlighet det är med alla dessa dagar? Genom att tänka att varje dag är gåva kommer en liten gnutta optimism fram och man finner nog lättare en lösning på sina tvister, problem, funderingar osv. Livet är värdefullt. Jag har börjat inse det nu. Ja, Victoria 19 år insåg att livet är värdefullt den 26 oktober 2012. Haha. Skämt åsido.
Men jag fortsätter på det här spåret. Livet har minsann sina ljusglimtar i mörket och dessa kommer ifrån gåvan från ovan, dagen. Har ni inte varit med om att man vaknat upp en dag, känt sig nere, sur, arg, deprimerad och tänkt att "nääeh, jag vill inte leva idag", eller att du kanske känt dig så ensam och att ingen bryr sig? Du kanske har PMS, fått dåligt resultat på provet, ja, du vet själv vad som drar ner dig och vad som triggar igång viljan att sjunka igenom jorden. Detta har jag upplevt. Massor av gånger när väckarklockan ringt och jag öppnat ögonen har jag känt den där känslan som bara talar om för mig att det är ingen idé att gå upp, vad har jag att ge? Jag är värdelös, ingen bryr sig, jag kan ju lika gärna ligga kvar här och dö. Men det vågade jag aldrig, så jag gick upp, klädde mig, åt frukost och sen åkte till skolan. Och kära nån, den motivationen jag hade där (läs: skolan) var en ljusglimt för när jag kom dit kunde någon ängel komma fram leende och säga: "Vickan, vad snygg du är idag!" och plötsligt kunde min nedstämdhet försvinna för ett tag och jag kunde hitta motivation att vilja ta del av mitt liv igen, hitta en lösning, få lite mer självförtroende, känna mig älskad och sen med tacksamhet le tillbaka och säga "Tack, du med!"
Ljusgimt, eller vad säger du?
Jag får sjukt mycket inspiration nu när jag skriver detta. Det ger mig också mer motivation. Ljusglimtarna finns därute och bara väntar på att vi ska komma ut och möta dem. Och det är inte bara det. Du ska veta att du är aldrig ensam med att känna dig nedstämd, ledsen eller arg. Vi är många. So instead of waiting for someone to light up your world, be that someone. Varje dag är en gåva full av nya möjligheter. Jag ska ha det i åtanke från och med nu.
Together
There have been a couple of days now. I've been kind of low lately. I've been trying to figure things out. I've been crying a lot because of reality. Sometimes I feel so alone and I forget things about life, faith, who I am... yeah, but I guess that stuff happens to anyone in my situation. Everything is new, fresh, scary, exciting... You name it.
But things have kind of changed now. I don't feel low anymore. I am happy, really! God is amazing and I feel his hand reaching out for mine all the time, He remains there no matter what. I know that He will carry me if I fall. And that's everything to me. God has a plan and somehow we will figure things out together. <3
But things have kind of changed now. I don't feel low anymore. I am happy, really! God is amazing and I feel his hand reaching out for mine all the time, He remains there no matter what. I know that He will carry me if I fall. And that's everything to me. God has a plan and somehow we will figure things out together. <3
Glasses
Hey you awesome people! Är det inte underbart att vakna upp kl. 09.00 då klockan ringer och man känner sig pigg, glad och förväntansfull? Jo minsann, det är ju hur underbart som helst. Har inte känt så på jättelänge men idag slog det mig att detta kommer bli en bra dHar beslutat mig för att ta tag i mitt liv. Oh yeah. Till exemel på onsdag ska jag in till stan och skriva in mig på körskolan. Orkar inte dra ut på mitt körkort längre för jag har insett att det skulle vara mycket lättare om jag hade det. Jag skulle kunna ta mig överallt. Så nu är jag minsann pepp på det.
Idag har jag tänkt att göra lite grejer. Städa mitt rum, söka några jobb och sen kanske ta en liten joggingtur (vill verkligen inte det sista alls, men det är ju just då man ska göra det har jag fått lära mig, haha) Har också tänkt spela in en ny covervideo och lägga upp på Youtube. Har ni missat min kanal så heter den Victorygirrrl och ni är varmt välkomna att kika in där! Med hjälp av min kanal håller jag mitt sångintresse uppe. Jag läste musik på gymnasiet ju och känner att jag inte vill bara släppa allting jag lärt mig (på sånglektionerna alltså), utan jag vill bara hålla allting fräscht, köra på och utvecklas ännu mer. Nog om det, haha.
Lite av min look idag. Mina nya glasögon (som jag personligen älskar) och två par inbakade flätor. Flickigt men ändå lite coolt, haha.
Önskar er alla en sjukt bra dag. Alla ni som går i skolan som kikar in här, lycka till med alla läxor och prov. You are awesome!!! Och ni som då jobbar, lycka till med det med, ni är också AZUM! Kram på er goingar!!!
Önskar er alla en sjukt bra dag. Alla ni som går i skolan som kikar in här, lycka till med alla läxor och prov. You are awesome!!! Och ni som då jobbar, lycka till med det med, ni är också AZUM! Kram på er goingar!!!
Runnin'
Hello hello!
Vet ni vad? Jag har börjat träna lite smått. Haha. Helt sjukt. Men jag fick panik. Insåg att min livsstil höll på att braka ihop. Den var inte hälsosam. I flera veckor har jag suttit i soffan med min laptop i knäet och käkat onyttigheter och sedan fått ångest över att jag gått upp några extra kilon, och det är verkligen inte kul att känna så. Dessutom kände jag mig trött och som jag levde i en bubbla. Inte kul. Så jag gick på stan förra onsdagen och kände bara att jag skulle köpa ett par löpartights. Köpte ett par billiga på Cubus och sen dagen efter sprang jag (joggade rätt långsamt) 4 km utan att stanna. Wow, säger jag. Jag har alltid hatat att jogga och tyckt att det varit såååååå JOBBIGT! Men efter jag sprang dessa km fick jag lite självförtroende och kände bara oh yeah, jag ska börja göra det här för jag mår så bra av det, och det är faktiskt sant. I clear my head while I'm running liksom och det är så underbart gött.
Jag har sagt till mig själv nu i början (detta är en slags omställning, är ju som sagt inte van att träna alls, haha) att jag ska springa 2 gånger i veckan och verkligen hålla detta. Sen kan man ju öka om man känner för det. Men två gånger i veckan 4 km är riktigt bra nu i början känner jag faktiskt. Yesbox, it's how I roll. Så nu är det dags för en liten springtur.
Ha det gött alla. Kraaaam!
Vet ni vad? Jag har börjat träna lite smått. Haha. Helt sjukt. Men jag fick panik. Insåg att min livsstil höll på att braka ihop. Den var inte hälsosam. I flera veckor har jag suttit i soffan med min laptop i knäet och käkat onyttigheter och sedan fått ångest över att jag gått upp några extra kilon, och det är verkligen inte kul att känna så. Dessutom kände jag mig trött och som jag levde i en bubbla. Inte kul. Så jag gick på stan förra onsdagen och kände bara att jag skulle köpa ett par löpartights. Köpte ett par billiga på Cubus och sen dagen efter sprang jag (joggade rätt långsamt) 4 km utan att stanna. Wow, säger jag. Jag har alltid hatat att jogga och tyckt att det varit såååååå JOBBIGT! Men efter jag sprang dessa km fick jag lite självförtroende och kände bara oh yeah, jag ska börja göra det här för jag mår så bra av det, och det är faktiskt sant. I clear my head while I'm running liksom och det är så underbart gött.
Jag har sagt till mig själv nu i början (detta är en slags omställning, är ju som sagt inte van att träna alls, haha) att jag ska springa 2 gånger i veckan och verkligen hålla detta. Sen kan man ju öka om man känner för det. Men två gånger i veckan 4 km är riktigt bra nu i början känner jag faktiskt. Yesbox, it's how I roll. Så nu är det dags för en liten springtur.
Ha det gött alla. Kraaaam!
What's in your head
Virrvarr. Huvudet känns tungt men det kanske beror på att jag har månadens jobbigaste vecka. Jag är trött. Har inget liv. Tar det lugnt lite för mycket. Borde söka lite mer jobb. Borde träffa mer folk. Känner mig för ensam. Huvudet dunkar. Tankar om framtiden hotar. Jag vet inte vad jag vill bli. Tankar som 'kan jag ens bli nåt' dyker upp. Är jag någon ens? Dumheter, klart jag är. Alla är någon. Alla är en person av sitt eget slag. Jag är jag. Jag kommer alltid att vara jag. Det finns ingen annan jag kan vara. Jag är Victoria. 19 år. Arbetssökande. Rädd. Förväntansfull. Liten tjej & nyvuxen kvinna. Liten prinsessa. Drömmare. Musiker. Sångare. Egentligen livsnjutare. Latmask. Glömskan. Osäker. Rädd igen. Full av saknad. Rädd. Rädd. Rädd. Orolig. Rädd. Rädd. Rädd. Vad hände? Åren bara gick. Studenten visste jag om. Det var mitt mål. Världen utanför skolan är så mycket mer. Finns så många vägar att gå. Så många valmöjligheter. Det är konstigt. Allt är så konstigt. Jag? JAG? Jag är ju bara en liten flicka. Jag tänkte aldrig på livet efter gymnasiet. Jag kunde aldrig se mig själv i den stora vida världen. Jag visste inte att jag skulle klara det. Det är så konstigt. Vad gör jag nu? Vad kommer hända? Ingen blekaste aning. Kommer jag flytta ifrån mamma, pappa och brorsorna? Kommer jag klara av att stå på egna ben? Kommer jag få nya vänner? Äkta vänner? Kommer jag må så där fantastiskt bra som jag önskar? Kommer jag hitta någon och bli lite kär? Bli förlovad, kanske gifta mig, flytta till en villa? Kommer vi få barn? Kommer jag bo någon annanstans? Musiken? Hur blir det med den? Kommer jag göra något som förändrar människors liv? Som förändrar världen? Kommer jag hitta hem? Kommer jag vara lycklig? Det värker i mitt huvud. Så många frågor. Inga svar. Bara friden som omger mitt hjärta. Jag är rädd. Vill inte vara ensam hela livet. Vill inte bo här. Jag vill ut och se världen. Jag är rädd. Denna fruktan tär på mig och försöker bryta ner varje cell men jag säger NEJ. Det finns så mycket mer. Det finns något större, ljusare, starkare. Jag förlitar mig på det. Jag litar på dig. Gud, du är allt för mig. Hela min värld. Jag vill inte brytas ner av detta. Dessa tankar. Nej. Utan byggas upp. Jag litar på dig. Du har en plan. Den vill jag ta del av. Together we are the WINNING team. Yes. Together we're strong. Jag litar på dig. Jag överlåter mitt hjärta till dig och mina tankar. Jag ber. Amen.
Snacka om virrvarr.
